Ce n'est certainement pas une nouvelle, mais c'est quelque chose que j'ai réalisé un peu plus ces dernières semaines. Sans doute parce que je me rends de plus en plus compte que mon petit prince est un chien plutôt mou et peu résistant. Il y a probablement ceux qui ne seraient pas d'accord avec moi, mais c'est ma propre opinion sur lui.
Ella m'a élevé vraiment apprécier un chien qui a une sacrée résistance en lui. J'ai appris à en avoir besoin, et comme j'appartiens au groupe des personnes ayant une très bonne conscience de soi, j'ai une assez bonne idée de pourquoi. Très brièvement, sans entrer dans de longues explications, je peux dire que “ça ne devrait pas être facile d'aimer”.
je n'ai pas idée de ce que sera Boyo en tant qu'adulte. Après tout, il n'a que cinq mois (aujourd'hui, réellement!). Qu'est-ce qui, en ce moment, est une certaine acharnement de chiot et une absence totale de contrôle de ses impulsions ?, ce sera probablement quelque chose de complètement différent à la fin. En dehors de tout ça, je suis habitué à ce que ce soit d'une certaine manière (énergie, intensité, conduire, psychisme dur et ainsi de suite) Je n'ai aucune idée des côtés de Boyo qui seront des défis pour moi..
Ce que moi, cependant ce que je peux dire, c'est que j'apprécie énormément de me disputer et de me battre avec mon chien. Je suis pleinement conscient que cela semble complètement fou, mais j'aime que mon chien ait ses propres opinions et les exprime. Je pense que c'est hilarant de devoir avoir des discussions bruyantes avec mon chien sur la façon dont les choses devraient fonctionner. J'aime le fait qu'il y ait beaucoup de résistance chez mon chien, donc j'ai un peu à croquer.
Nous verrons comment ceci est exprimé en Boyo.
Parce que c'est une si grande différence entre Boyo et Ella, il y a une certaine probabilité que je finisse par – när Boyo blivit tillräckligt vuxen för att vara med och fostra, kommer att skaffa mig en till hund.
je me sens lite elak när jag säger det, men inte ens Boyo och Lilo tillsammans kommer upp i det motstånd som fanns i Ella. Och jag saknar det.
Boyo en est un otroligt mysig och go hund. Han är så otroligt go att det nästan är synd om honom, och jag avgudar honom för det. Han är mjuk, vänlig, kärleksfull och supermysig på alla sätt och vis möjliga. Jag kunde inte ha fått en trevligare valp – pour de vrai.
Men medan han å ena sidan är sådär supertrevlig, supergo och supermysig, är han å andra sidan inte särskilt spännande. 😀 Han är rolig på sina vis, c'est lui. Fånig är han också. Tuff kommer han nog också att bli som vuxen – på sitt sätt. Men spännande är inte ordet jag skulle använda för att beskriva honom. Och han har inte heller det där motståndet jag uppskattar så oerhört.
Det är ingen ny tanke, det här med att skaffa en hund till. Jag gillar att ha flera hundar. Det är otroligt trevligt att ha Lilo här, och hade jag en större lägenhet skulle jag lätt kunna tänka mig att ha en till hund här om dagarna. Et je crois, finalement, när Boyo blir äldre, att han kommer att vara en fantastisk lekfarbror och fostrare till en valp. Men jag har provat att ha en unghund och en valp samtidigt, och det gör jag inte om – så en till hund får vänta i åtminstone ett par år till.
Och då ska jag vara noga med att skaffa mig en hund som har det där motståndet. Det är förvisso njutbart, på sätt och vis, att inte behöva kämpa med sin hund hela tiden. Men av någon anledning saknar jag det väldigt mycket. Det finns ju flera raser som är intressanta för det jag vill få ut av en hund.
Vi får se vad det kan tänkas bli. Men efter några andra större, dyra saker jag behöver och vill ha, är det nog dags att börja spara pengar så att jag kan välja det jag vill ha när det är dags att skaffa nästa hund.