Löysin juuri uuden tv-sarjan Netflixistä – Koiraterapeutit sitä kutsutaan. Se muistuttaa melkoisesti Cesar Milanin kokoonpanoa Dog Whispererissä, mutta tässä tapauksessa se on toinen kaveri, joka menee ihmisten koteihin ja auttaa heitä heidän koira-ongelmissaan. Olen nähnyt kaksi jaksoa tähän mennessä, ja halusin vain keskustella niistä lyhyesti.
Mikä tekee eron Cesar Milan ja Jas Leverette söivät, että Cesar työskentelee lähinnä saadakseen ihmiset löytämään johtajuutensa, Jas panostaa vahvasti keskitiehen johtajuuden ja sen, mitä useimmat ihmiset todennäköisesti tekisivät, välillä – koiran koulutus. Johtamisen ja/tai koulutuksen avulla voit saada juuri sen mielipiteen kuin haluat, mutta näin minä näen suurimman eron. Ja, molempien miesten taustan lisäksi, jotka eroavat useimmilta osin, mutta samalla on suuria yhtäläisyyksiä. Cesar Milan tuli Yhdysvaltoihin laittomana maahanmuuttajana ja hänellä oli luultavasti muutamia vaikeita vuosia ennen kuin hän tajusi asian ja lähti liikkeelle.. Ei myöskään ole tuntematonta, että hänellä on ollut todella vaikeita vuosia tunnetuksi tulemisen jälkeenkin. Jas Leverette oli kovan kasvatuksen Yhdysvalloissa, mutta onnistui pääsemään pois elämästä ja tekemään mitä hän eniten haluaa.
Molemmat Milano ja Leverette on omistautunut opettamaan ihmisille, että heidän koiraansa vaikuttaa eniten se, miten he suhtautuvat siihen, miten he esittelevät itsensä ja miten he kommunikoivat koiransa kanssa. Lähestymistavat ovat hieman erilaisia, samoin mitä he pitävät tärkeänä suoritetussa koulutuksessa/kuntoutuksessa.
Jas Leverette omistautuu enemmän omistettu koiran koulutukseen, kuin Cesar Milan. Leverettellä näyttää olevan pitkälti sama tapa lähestyä sitä, mitä koirien ihmiset pitävät ongelmina, kuten Tom Davies Upstate Canine Academy (hänen YT-kanavansa) – tottelevaisuuskoulutuksen kautta. Mitä koen positiivisena – ainakin kahden näkemäni jakson perusteella (Ensimmäinen tuotantokausi sisältää kuusi jaksoa, mielestäni), on se, että koko asiaan hän sisällyttää myös sen, kuinka tärkeää on, että koira saa johtajuuden ja että ihmisen on muutettava asennettaan koiraa kohtaan., tarvittaessa.
Se on todella hienovaraisia eroja sen välillä, kuinka erilaiset koirat käsittelevät koiria, joilla on erilainen ongelmakäyttäytyminen. Suurin osa keskittyy tottelevaisuuskoulutukseen ja koiran tietyn käytöksen opettamiseen, kun taas toiset panostavat enemmän johtamiseen ja koiran tiedottamiseen viestinnän kautta siitä, mitä siltä halutaan tässä ja nyt. Henkilökohtainen mielipiteeni on, että kumpikaan ei ole parempi tai huonompi kuin toinen, ja että molemmat osat saattavat olla tarpeen – mutta myös sitä, että uskon, että johtajuus on tärkeämpää kuin koiran kouluttaminen käyttäytymään tietyllä tavalla.
Kysymys johtajuudesta vs. harjoitus on asia, josta olen keskustellut pitkään useiden ihmisten kanssa, ja ainakin yksi heistä on sitä mieltä, että kuka tahansa voi kouluttaa koiran. Olen päinvastaista mieltä – kaikki eivät voi kouluttaa koiraa, siitä yksinkertaisesta syystä, etteivät he ymmärrä tämän johtajuuden tarvetta. Ne teistä, jotka ovat lukeneet enemmän kuin pari viestiä täällä blogissa, tietävät, että näkemykseni johtajuudesta ei koske väkivaltaa, uhkailut ja vastaavat, vaan suoraselkäisyydestä, puolusta sitä, mitä ilmoitat koiralle, att berömma och korrigera när det är läge för endera, att vara tydlig och kunna peka med hela handen, men inte att vara elak utan ha empati och sympati – men kanske framför allt, att kunna läsa och tolka sin hund för att förstå vad som händer och kunna agera utifrån det.
Alla kan inte det här. Jag ska inte framställa mig själv som expert, för det är jag inte – men jag är rätt nördig på det här, och det är långt viktigare för mig att fungera som rodret i relationen till min hund än att kunna lära honom radvis med beteenden. Men för att kunna lära honom någonting alls, behöver jag vara rodret. Jag behöver vara någon som min hund tar på allvar och kan lita på för att han ens ska vilja lära sig något. Och jag är helt övertygad om att är man inte intresserad av att lära sig bli den personen (om man inte redan är det), så får man problem. Det behöver inte betyda att man får världens mest problematiska hund, men ett eller annat problematiskt beteende kan dyka upp.
Ottaen huomioon att det finns ett flertal tv-serier som behandlar just det här med problematiska hundar – Cesar Milano, Victoria Stillwell (som jag personligen inte står ut med), Fredrik Steen, och nu denne Jas Leverette – för att inte tala om alla hundtränare av varierande kvalitet på Youtube (George Zak (som jag inte heller står ut med), Larry Krohn, Robert Cabral m fl.), så blir det ganska uppenbart att det finns väldigt många människor som inte förstår konceptet och tycks tro att hunden ska förstå och uppfostra sig själv till att bli perfekt.
Siis vaikka jag personligen kanske inte skulle ägna fullt så mycket tid åt just lydnadsträning utan mer tid åt ledarskapet, så tycker jag ändå att det är oerhört glädjande att det finns hundtränare som lägger ner tid på att prata om betydelsen och vikten av förmågan att faktiskt leda sin hund, inte bara träna den.