Scrivo questo post in parte per il bene degli altri – ma anche per il mio bene, per chiarire un po' le cose, perché in questo momento ho motivo di allenare una persona in questa particolare area della leadership. Perché ci sono così tante persone a cui non piace la parola stessa, tänkte jag fortsätta mitt projekt att vara tydlig i vad ledarskap innebär för mig. Hur du tolkar det är helt och hållet upp till dig.
Mig veterligen är det få ord som är så illa omtyckta i hundvärlden som just ledarskap. Jag tycker det är synd, eftersom det kan vara ett väldigt vackert ord. Det här inlägget kommer att handla om hur jag ser på det, och några av de aspekter jag tycker är superviktiga när det gäller just ledarskap gentemot hund. Frågan om att det är skillnad på hund och hund kan vi ta i ett annat inlägg (Ancora!).
Molto av det jag kommer att skriva om kan nog uppfattas som lite flummigt. Eftersom vi inte är vana att kommunicera på det sätt hundar gör, quindi può sembrare molto astratto ed essere difficile da comprendere. Farò del mio meglio per essere chiaro – e spero che sia un po' più chiaro di quanto cerco di essere di solito.
Presenza consapevole
Se lo sei come me, allora hai altrettanta difficoltà a essere qui e ora quanto me. I miei pensieri spesso vagano, prima o poi. I cani vivono nel qui e ora. Naturalmente hanno una memoria – ricordano di aver imparato cose e ricordano chi appartiene al loro branco. Ma sono piuttosto disinteressati a quello che è successo l'altro ieri, e cosa accadrà la prossima settimana.
Lo fa è un po’ più importante per noi cercare di essere di più qui e ora. Non rimuginare su come si è comportato il cane il mese scorso durante una passeggiata, e se accadrà di nuovo oggi o domani o la prossima settimana. Siamo qui e ora, insieme al nostro cane. Non possiamo fare altro che reagire e agire in base a ciò che sta accadendo in questo momento.
Più facile a dirsi che a farsi Fatto, bacino – Sono il primo ad ammetterlo.
Bilancia
Quello con l'equilibrio può essere complicato. Quando parlo di equilibrio, intendo equilibrio emotivo. Rimanere in una cornice di emozioni relativamente ristretta. Non che dovremmo emozionarci – non è di questo che sto parlando. Piuttosto, affinché dobbiamo lavorare per non perdere la calma, att inte nödvändigtvis alltid vara sprudlande lyckliga, men att inte låta våra känslor ta överhanden. Jag är själv inte alltid skitbra på just det – när jag är trött har jag till exempel extremt kort tålamod och blir lätt irriterad och arg.
Men ju mer balanserade vi själva är, desto lättare är det att ha kontroll över sin hund. Och jag tror verkligen att både människor och hundar mår som allra bäst när vi är i känslomässig balans. certamente, det är oerhört njutbart att vara sådär löjligt lycklig – men det är också en stress. Både hundar och människor gör misstag när vi är stressade, vi blir mer reaktiva, det blir lättare att tappa kontrollen över våra känslor – och så agerar vi på dem.
Så satsa på din egen balans, så kommer både du och din hund att må betydligt bättre.
Intention och förväntan
Sedan jag förlorade Ella har jag varit hundvakt och dagmatte åt ett flertal hundar. Jag är långt ifrån ett proffs, men jag har lärt mig en hel del (och Ella var min första och bästa lärare). Bland annat har jag lärt mig att om jag förväntar mig att de hundar jag har framför mig just nu ska uppföra sig på ett visst sätt, så ökar sannolikheten att de faktiskt gör det med enormt många procent. Detta gäller oavsett vad jag förväntar mig. Ska jag gå ut med min hund och förväntar mig att det blir slit och stret i kopplet, utfall mot andra hundar, att jaktinstinkten slår in när vi ser harar, katter eller fåglar (eller bilar!), så kommer det att bli så. Om jag i stället förväntar mig att det blir en lugn och skön promenad, är sannolikheten att det blir så mycket, mycket större.
Visst behöver hunden lära sig att gå snyggt i koppel – det säger jag inget om. Man kan göra det på många, många sätt, och jag tror inte nödvändigtvis att det ena är bättre eller sämre än det andra.
Allora abbiamo det där med intention, vilken avsikt vi har i kontakten med vår hund. Hundar är som barn och män – tydlighet är det som gör den största skillnaden. Jag tror säkert att din hund gillar att höra din röst, men jag tror inte att den nödvändigtvis förstår om du ägnar dig åt att prata allvar med den. Ha en tydlig intention, och var tio gånger så tydlig i din kommunikation med hunden. Intention är riktning och målmedvetenhet, och det är något som färgar av sig i hur du för dig omkring din hund.
Linguaggio del corpo
Lär dig hur hundar använder kroppen för att kommunicera med varandra – och härma dem sedan. Jag menar inte att du ska vifta på svansen du inte har, eller vika öronen åt något särskilt håll. Vi har inte samma fysik, alltså kan vi inte använda våra kroppar på samma sätt.
Ma c'è vissa saker vi faktiskt kan göra. Titta på en hund som puffar upp sig för att framställa sig som stor och häftig, och se hur andra hundar reagerar. Kan du göra på ett liknande sätt, till exempel om du tycker att din hund är för klängig och du vill ha lite mer utrymme?
Testa, och se om det ger resultat. Om inte – testa något annat. Prova också att vara tyst i kommunikationen med din hund under en hel dag, bara för att se hur er kommunikation ser ut då.
Självförtroende och självbild
Questo ha med flera saker att göra. Dels har det att göra med hur vi ser oss själva. Ser vi oss själva som bra och vettiga människor, eller har vi hjärnspöken som ställer till det för oss? Tar vi oss själva på allvar, kan vi lita på oss själva?
Om inte – hur kan vi då förvänta oss att våra hundar ska ta oss på allvar och lita på oss?
Ma è così också med förmågan att stå upp för sig själv. Att våga kräva vårt eget utrymme, att våga sätta gränser, att våga begära saker av våra hundar utan att nödvändigtvis eller automatiskt ge en belöning.
…
Questo è några av de saker som ingår i det jag kallar ledarskap. Som ni märker finns våld inte med. Våld har inget med ledarskap att göra. Till skillnad från den som envisas med att bara jobba med positiv förstärkning så tror ju jag att handfast hantering kan behövas ibland – men det är inte ett mål att göra det. Det är också här det där med skillnaden mellan hund och hund kommer in – vissa hundar kräver en annan hantering än andra, och det går åt båda håll.
Att leda sin hund handlar inte om att vara en diktator, att alltid ha rätt, att tvinga sin hund och/eller vara våldsam. Att leda sin hund handlar om att vara tydlig i sin kommunikation, och att anpassa kommunikationen så att hunden faktiskt förstår – gärna utan att behöva lära den innebörden först.
Allora abbiamo alla haft, eller kommer att ha, valpar och unghundar som inte lärt sig kommunikationen ännu – och det är verkligen en utmaning. Jag är inte mer än människa själv, och frustrationen har vissa gånger nått gränser jag inte trott var möjliga. Så jag är långt ifrån perfekt – det var det där med tålamodet och hur lättirriterad jag kan bli ibland.
Men allt jag har beskrivit här ovanför är, i alla fall i min mening, så otroligt mycket viktigare än all hundträning i världen. Utan att kunna nå fram till hunden, utan att hunden tar oss på allvar (och jag menar fortfarande utan våld), så är vilken träning som helst totalt irrelevant.
…
Mitt allra främsta tips handlar om att satsa på det där med balans. En hund som inte går upp i stressnivå så att den blir okontaktbar och dessutom reaktiv, är betydligt trevligare att ha att göra med, än en som reagerar på allt, oavsett om det är med “lycka”, aggression eller något annat.
Att inte ta på sig ledarrollen i relationen med sin hund är inte schysst. En hund som har alltför stora friheter mår inte bra. Jag tror verkligen att det är så. Och eftersom det är vi som väljer att ha en hund i vårt liv är det vår skyldighet att se till att hunden är balanserad. Alla hundar har förmodligen knäppa idéer för sig – ingen är perfekt. Men det är en enorm skillnad på att ha knäppa idéer för sig, och att leva i obalans. Det går liksom inte att jämföra.
Så jag säger som Alexandra på I cani di Pegasus – mot balans! ♥