Jag tittade just på ett sjukt intressant Youtubeklipp där snubben som driver YT-kanalen Shield K9 Dog Training pratar om vad han menar är dominans hos hund. Se on erityisen kiinnostavaa, koska en ole hänen kanssaan samaa mieltä. Osat – ja, mutta kaukana kaikesta.
Det jag faktiskt samaa mieltä kanssa honom om är att de flesta hundar som upplevs som dominanta, faktiskt inte är det. Jag håller med om att dessa hundar troligen varit tvungna att lära sig att agera dominanta, men skulle må mycket bättre av att kunna slappna av och vara en följare i stället för en ledare. Att de utvecklar dominanta drag utan att faktiskt “olla” dominanta har inte så mycket med själva hunden att göra, -a – i alla fall såsom jag ser det, mer med ett bristande ledarskap hos människan/människorna omkring den.
Haz, som den här snubben kallas, pratar sedan vidare om olika scenarier där en hund kan uppvisa dominanta drag, och det kan jag hålla med om. Jag kan också hålla med om att det är skillnad på en hund som visar aggression på grund av rädsla, eller som visar aggression på grund av dominans.
Mitä minä kuitenkin ei automatiskt håller med om eller köper som sanning, är att dominans hos hund automatiskt innebär att hunden alltid är redo att agera våldsamt för att få det den vill ha. Jag köper att det kan vara en del i en hunds dominans, men inte att det är det, vain.
Dominanssi, kaiken kaikkiaan – och det spelar ingen roll i vilket sammanhang det handlar om (koirat, ihmiset, chef vs anställd, dom/sub inom BDSM, mitä tahansa), har för mig mer att göra med ett flertal saker. En del individer, lajista riippumatta, jotain, mikä saa muut automaattisesti seuraamaan niitä. Minulle se on lähinnä rauhallisuutta, läsnäolo, vakautta, itseluottamusta ja itsetuntoa, mikä on fyysisesti havaittavissa ympärillä oleville.
Minulle ostoksille dominointi ei tarkoita sitä, että joskus annat periksi jollekin, joka on liian lähellä, liian utelias ruoastani tai leluistani, tai vain siksi, että minusta tuntuu siltä. Minulle dominointi on itseni ja ympäristöni omistamista (on korkea eheys) siinä määrin, että muut kunnioittavat minua juuri sen takia.
Voin ehdottomasti ymmärtää, miksi hallitsevan aseman katsotaan liittyvän tässä videossa kuvattuun. Ennen kaikkea ymmärrän, miksi sitä halutaan tietyntyyppiseltä koiralta (hardcore arbetande hundar). Jag håller också med om att en “luonnollisesti” dominant hund är extremt ovanligt. Jag misstänker också att det är en typ av hund man måste hantera på ett lite annat sätt än hundar som inte är dominanta (som de flesta hundar (draget över en kam), toisin sanoen).
Det är sjukt intressant att höra andras tankar om hur dominans i en hund uttrycker sig. Jag tror inte att jag träffat en enda hund som varit dominant “Todella”. Jag har träffat hundar som har närvaro och auktoritet, jag har träffat hundar som har väldigt höga tankar om sig själva, jag har träffat hundar som på grund av bristande fostran och ledarskap har utvecklat “valta-asema” drag – och jag har träffat hundar som är skitgoa och supermysiga och inte alls har något behov av att hävda sig.
Men min åsikt om vad som “On” valta-asema, lajista riippumatta, består. Hiljainen, vakautta, närvaro och auktoritet, med den där auran som sprider sig och ger samma lugn och stabilitet omkring sig. För mig handlar dominans inte automatiskt om att vilja hävda sig – för någon som har allt det där finns liksom inte behovet att hävda sig.
Sedan köper jag också att det är lätt att ta miste på vad som faktiskt är dominans, och vad som är fejkad dominans (där hunden tar på sig ledarrollen trots att det inte är naturligt för den). Bara det senaste halvåret har jag träffat på en hund som gjort just det – tagit på sig ledarskapet, för att människorna i hens ögon är för svaga.
Esimerkkinä kan jag ta upp Ella. Det fanns nog många som såg henne som en relativt dominant hund – men det var hon inte. Hon tog för sig, hon hade energi, vilja och driv in absurdum – men det är inte samma sak som att vara dominant. Hon skulle aldrig ha satt sig upp mot mig på riktigt, inte ens när jag själv var som i sämst skick. Men jag kan förstå om man upplevde henne som dominant. Sen kunde hon vara en riktigt subba mot andra hundar – det fanns egentligen bara tre hundar hon gick bra ihop med. En av dem fjäskade hon för i extrem utsträckning.
Boyo, muille sivu, är så o-dominant man kan bli. Han är verkligen en följare, vaikka se voi myös olla ihailija ja varsinkin pehmeämmille koirille, pidetään oikeana taakkana. Hän ei myöskään uneksinut vastustaa minua – koskaan. En kuitenkaan usko, että hän antaisi toisen koiran kohdella itseään millään tavalla. Vaikka hän yleensä työskentelee useimpien tapaamiemme koirien kanssa. Ei kaikki, mutta suurin osa niistä.
…
Se olisi mielenkiintoista kuulla, mitä pidät dominanssina koirassa, ja miten käsittelet sitä. Voit vapaasti kommentoida (Facebookissa).