I continue to follow the debate between Robert Cabral and Zak George. The pubic area is somewhat absurdly large, I can say. And not just for Zak George's sake. Mostly because of him, but also because of many of those who comment on both debate posts.
I actually have just one thing i'm really against in this debate.
It trades exclusively about dog training.
Currently trading it just about different tools used in the US (electric collars and so-called prong collars), and whether it is ok or not – based on research that Zak George addresses in every single post as if it were an irrefutable truth that will last forever.
As I wrote the other day; here in Sweden, this debate is rather uninteresting because both of these tools are banned here. I have a hard time imagining that there are very many people here who use it anyway, behind closed doors. We all are (me too) so indoctrinated that it is wrong.
But because return to the United States – the debate is really about corrections using these tools. Because I myself don't use positive reinforcement like mine end gear in my life along with Boyo or any of the other dogs I spend time with, and also prefer to use what I call natural communication with dogs rather than train them in every single behavior I want to see, so the debate feels quite uninteresting and irrelevant in many ways.
Still I sit there and watch, reading comments and feeling ashamed.
Mostly I'm ashamed as stated was on behalf of Zak George. He, as is every single cone devoted to positive reinforcement, is so convinced that his truth is that only right, that he really can't handle that there are other ways that might actually work. And although I myself would probably choose NOT to use either an electric collar or a so-called prong collar, so I can still see that with some probability there may be a point with them – provided they are used sensibly, which does not actually harm the dog.
What I have against research, like that generally, is that I don't think research is very reliable (depending on the type of research). When it comes to research and statistics, it is very easy to manipulate the numbers to make them appear to say what you want them to say. Att forska på en specifik frågeställning och använda ett hundratal försöksobjekt (dogs, for example) ger inte ett särskilt stort utslag, och ger dessutom inte ett särskilt generellt svar. Nu vet inte jag vilken sorts hundar man använder i forskningen om hundars beteende, men jag gissar att man kanske inte tar in hundar av ovanligare raser – Want to say; hundar med en tuffare, hårdare mentalitet, kanske lite mer allvarsamma, och som kräver en annan mentalitet hos sin förare, or for that matter, hundar med svår problematik.
addition, och det säger Zak George själv i minst en av sina “vlog war” videos, går forskningen framåt och man hittar nya sätt som för tillfället fungerar bättre, och som blir en fluga, ett mode. There is ingenting som säger att positiv förstärkning är den sanning som kommer att vara konstant för all framtid när det gäller hundar.
Nu minns jag inte om det var Robert Cabral, eller en annan hundtränare som heter Ivan Balabanov, som sade att det är lätt att ansluta sig till en ideologi (som positiv förstärkning är), som liksom anklagar en för att vara en bandit om man inte ansluter sig till den till 100 000%. Och att en ideologi som denna verkligen talar till hjärtat hos de personer som bekänner sig till den, eftersom de vill känna sig som bra och duktiga människor (självrättfärdighet, vilket för övrigt är bland de absolut fulaste egenskaper jag anser att en människa kan ha).
However, it is ju så att jag inte bara skäms för Zak George. Jag skäms också för många av de som kommenterar – för båda sidor. Zak Georges följare är så hardcore infiltrerade i hans syn på hundar och hundträning att de inte klarar av att se, förstå eller acceptera något annat, de heller. Tyvärr är det så med många som har en så inarbetad bild av sanningen att de inte klarar av att vara trevliga eller föra en vettig konversation. Det liksom går inte. Alltså blir kommentarerna på det stora hela väldigt otrevliga. De som följer Robert Cabral (bland andra) verkar ha lite mer intelligens och social förmåga innanför pannbenet, vilket talar till deras fördel på många plan.
But it is ju också så att när man försöker föra ett samtal med någon som hela tiden gömmer sig bakom forskning, som vägrar lyssna och ta till sig saker, som vägrar acceptera att det finns folk som tänker och agerar annorlunda, så blir man till slut väldigt frustrerad. Jag brände ut mig på rätt kort tid genom att försöka argumentera med svansen till Sverigedemokraterna, for example (eftersom jag nu råkar ha totalt motsatt åsikt som dem, i det mesta). Alltså är resultatet att en del av kommentarerna som kommer från Cabrals följare, börjar bli smått otrevliga och anklagande, även de.
…
Eftersom jag själv inte är drabbad av den här debatten så lägger jag mig inte i den. Däremot har jag faktiskt ställt ett par frågor riktade till Zak George (som inte är besvarade än så länge, och förmodligen inte blir det heller). Den ena frågan handlar om vad Zak George kommer att göra den dag forskningen ändrar inriktning och helt plötsligt säger något helt annat. Det är jag verkligen nyfiken på, eftersom han är så fullständigt insnöad på att forskningen har rätt, och att positiv förstärkning utan korrigeringar av något som helst slag är Sanningen.
Min andra fråga handlade om vad Zak George anser om det faktum att det kan vara bra för en hund (liksom en människa) att hantera obehagliga upplevelser. Jag tänker till exempel på Boyo som ogillar fyrverkerier. What is the most “Right” – to pet him or let him push through his discomfort and come out the other side?
And because so many proponents of positive reinforcement talk about dogs' emotions as if they were human – what do we want ourselves? I can only say that for myself, I prefer to learn to deal with adversity and discomfort, because I know exactly how damn hard it is not to have that knowledge. And why would you want to protect someone from living life to the fullest? Life consists of positive and negative things – I think most people know and accept that. Why should it be any different for dogs?
And as a parenthesis to this about discomfort; and, visst kan man medicinera om hunden mår riktigt jävla pissadåligt. And sure, man kan säkert träna bort vissa problematiska beteenden i specifika situationer. Men då är vi tillbaka till det där med att allting ska tränas, vilket jag – actually, helt ärligt, är emot. Allting måste inte tränas. Det finns ett liv och en samvaro utanför inlärda beteenden.
…
Eftersom jag förmodligen inte kommer att kunna låta bli, misstänker jag att jag kommer att fortsätta följa den här sk “vlog war” (Zak Georges snygga sätt att namnge debatten). Skämskudden kommer gissningsvis att bara bli större och större. Jag är inte heller säker på att det blir något vettigt av den. And sorry to say – ni vet att jag inte gillar Zak George, and I think he will largely be the one who makes no good come out of this.