Näin toisen meemin FB-syötteessäni toissapäivänä, mikä sai minut myös pyörittämään silmiäni ja miettimään, miksi se on niin tärkeää, niin monelle, Kilpailemaan siitä, kuka on paras talo/matto heidän koiralleen. Anna minun kärsiä siitä hetken, vain koska voin. 😀
Kilpailu kenestä mikä on paras talo/matto perustuu siihen, kuinka paljon annat itsesi kestää, koska sinä – Tietenkin, rakastaa koiraansa enemmän kuin kaikki muut rakastavat koiriaan. Esimerkiksi makuulla sängyn reunalla Tietenkin pitäisikö koiran antaa ottaa koko muu sängyn pinta.
Minun maailmassani tässä on kyse siitä, että koiran annetaan ottaa liikaa vapauksia ja että se alkaa vaatia tilaa, jota koira ei voi vaatia. Esimerkiksi sänky.
En sano että koira ei saa nukkua sängyssä. Boyo on kanssani sängyssä joka ilta. Hän yleensä makaa siellä – päällä min paikka, kun menen nukkumaan. Mutta kun aloin valmistautumaan, hänen on yksinkertaisesti hypättävä sängystä, kunnes menen nukkumaan. Då får han komma upp, och då får han ligga där han får plats. Det brukar oftast vara antingen bakom ryggen på mig (på huvudkudden, som en liten prinsen på ärten 😀 ) eller nere vid fotänden. Ibland vill han ligga sked.
Ja se on helt ok – men han förstår att när det är sovdags så är sängen min, och han har heller inga problem med det. Han brukar ligga hos mig upp till en timme, sen blir det för varmt. Nu sommartid, ännu kortare tid. Som motsats till detta får han vara och sova i sängen även när han släpper päls, och jag gissar att jag inte är ensam om att veta exakt hur mycket släppt päls som får plats på ett underlakan, ett påslakan och ett överkast. 😀 😀 😀
Men jag skulle inte acceptera att ha en hund som tar upp utrymme på det sätt som bilden visar. Jag är helt enkelt inte byggd sån. Mitt utrymme är alldeles för viktigt för mig för att jag ska vara ok med att min hund upptar för stor del av det.
Jag upplever att den här tävlingen i hur bra husse/matte man är och hur mycket man älskar sin hund har sin grund i att många inte klarar av att säga nej till sin hund, och för att rättfärdiga det (eller dölja det) så tror man att man måste bevisa att man älskar sin hund lite extra mycket när man ger extra mycket frihet.
Man får leva med sin hund på de allra flesta vis. Vill man vara gränslös med sin hund – varsågod. Minusta se tulee olemaan epäreilua. Ainoat esimerkit, joita voin antaa, ovat (ilmeisistä syistä) koiria, joiden kanssa olen itse ollut läheisessä yhteydessä (toisin sanoen; omani ja tänne jääneet koirat päälle ja pois). Mutta yksikään käsittelemistäni koirista ei ole hyötynyt siitä, ettei minulla ole sääntöjä ja puitteita työskennellä.
Päinvastoin. Heillä on oltava ne puitteet ja säännöt. Muuten elämä on heille erittäin vaikeaa, jos heidän täytyy pitää kiinni ja miettiä mikä on ok. Lopulta asiat menee pieleen jossain, ja siitä tulee rikkomus tavalla tai toisella, mikä ei todellakaan ole ok.
Joten kun minä toisaalta voi nähdä huumoria meemissä, kuten yllä, så tycker jag samtidigt att det pekar på ett relativt stort problem. Uppenbarligen är det många som har problem med sina hundar om man kan skratta igenkännande åt den här bilden (och andra såsom den). I stället för att skratta igenkännande (särskilt eftersom det inte ser ut såhär för mig) blir jag lite beklämd, både å människors och hundars räkning.
Särskilt eftersom jag tror att det finns rätt många som tror att en hund måste bli jobbig, påtagligt fysiskt påträngande, oförutsägbar och otäck, för att någonting ska vara fel. Jag tycker ju inte att det måste gå så långt. Jag tycker att en hund kan visa att den älskar och avgudar sin människa, och samtidigt vara klängig, inte visa respekt gällande utrymme, prylar och så vidare, och trots att den viftar på svansen och verkar glad, faktiskt må rätt dåligt för att den inte får det där ramverket att förhålla sig till.
Tillhör du en av de vars hund/ar tar upp all plats i sängen – sträck lite på ryggen och kräv ditt utrymme. 🙂 Det tjänar både du och dina hundar på. Förmodligen kan det vara startskottet på en helt ny relation, och bara det i sig är ju skithäftigt. ♥
Onnea! 🙂