Det finns väldigt goda skäl till varför det är nödvändigt med struktur, ordning och reda när man ska gå en hundpromenad. Kombinerat med de redskap man använder, kan det göra att promenaden med hunden blir himmel eller helvete. Jag tänkte skriva om detta, eftersom jag upplevde en totalomvändning med en hund för några dagar sedan.
I torsdags var den finska lapphunden Floki här för första gången. Lilo var ledig, vilket var rätt bra eftersom min och Flokis första promenad tillsammans blev både kort och fruktansvärt jobbig för både honom och mig.
De flesta hundar är muppiga på ett eller annat sätt. Gudarna ska veta att Ella var muppig. Floki är muppig på det sättet att han inte kan föra sig överhuvudtaget när han har en sele på sig. Han tror att han både kan, får och bör göra precis som han vill, och han gör det också. Han fladdrar runt, rusar fram och tillbaka, skäller hysteriskt och blir tokig när han ser andra hundar, och är fullständigt oregerlig. Detta är ett av skälen till att jag verkligen, verkligen ogillar att ha sele på en hund.
Så vår första promenad blev väldigt kort, men intensiv. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att prata med hans matte och kräva att hon skaffar ett halsband åt honom. Vi hade dock en promenad till att se fram emot under dagen, och eftersom jag inte har något halsband i Flokis storlek hittade jag på en nödlösning. Jag tog ett rätt kraftigt rep och gjorde en ögla och använde som retrieverkoppel.
Och vet ni vad? Skillnaden var som natt och dag. Vi gick en rejält lång promenad i regn, lera, mörker och kyla, och Floki gick som en dröm större delen av tiden. Jag var själv så förvånad att jag gapade, men där ser man vad rätt redskap kan åstadkomma. Och jag kan säga att jag knappt behövde göra några koppelkorrigeringar alls. Han svarade oerhört väl på att kopplet satt på ett annat ställe än ryggen, vilket jag blev oerhört glad och tacksam för.
Att vara den som skapar balans för sin hund är verkligen underskattat. Hundar trivs som bäst med livet när de lever i balans, och som deras människa är det vår uppgift att skapa den balansen. En hundpromenad ska vara njutbar för alla parter, och att låta sin hund göra vad och hur den vill främjar inte balansen. Struktur, ordning och reda är vad som skapar ramverket inom vilken både hund och människa rör sig, och det är det som gör att man kan slappna av.
Som referens ur ett människoperspektiv kan jag nämna den gången jag jobbade på ett patientförbund i Stockholm, där övergripande målbild och ramverk saknades. Det var otroligt påfrestande, eftersom jag inte hade någonting att förhålla mig till. När jag var yngre levde jag helst med så få ramar som möjligt, men nu när jag är 40+ har jag insett att dessa ramar är vad som ger fast form till tillvaron.
I min erfarenhet är en normal hund inte svår att hantera eller att skapa balans för. Det finns givetvis andra som har större erfarenhet än jag har, men av de hundar jag träffat under sommaren och hösten efter Ella är det flera stycken där människan har sagt att hunden av ett eller annat skäl inte är lätthanterlig. Och varje hund har förvisso haft sina egenheter, men inte en enda av dem har varit ett problem.
Det jag har lärt mig av Floki på vår första dag tillsammans är att medan ledarskapet är oerhört viktigt, är redskapen man använder sig av också väldigt viktiga. Inte för att det egentligen är en ny lärdom – jag har lärt mig samma sak av Ella, men det blev så oerhört tydligt just den här gången.
För övrigt tror jag att jag någon dag ska skriva ett inlägg om saker jag har lärt mig av olika hundar. Ella är ju den som har lärt mig mest, av uppenbara skäl. Tio år tillsammans med henne har onekligen skänkt mig ovärderliga kunskaper och insikter.