Det är dagen före julafton, och jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så går det, om man lägger sig alldeles för sent i förhållande till när man ska kliva upp. Och idag har jag hela tre hundar här hemma – det är faktiskt första gången. Som inläggets titel antyder är det Egon (polarblandningen), Lilo (amstafftiken) och Floki (finska lapphunden) som gästar mig idag.
Egon ska faktiskt vara här i flera dagar. Han kom hit igår och stannar ända tills på onsdag. Han har en stor familj som kämpar för att få ihop julen med vuxna, små barn, katter och annat, och i stället för att Egon ska behöva bli stressad över allt det får han vara här, i lugn och ro.
Så jag ska fira jul (jag firar inte jul) tillsammans med Egon – och Lilo, vars matte jobbar i morgon.
Lilo och Egon har ju redan träffats och umgåtts, men det var första gången Egon träffade Floki. Därför mötte jag och Egon både Lilo och Floki utomhus för att ta en promenad tillsammans innan vi gick in. Idag fick jag se bevis på hur en flock kan hjälpa en hundindivid, och då tänker jag i det här fallet på Floki och koppelvett.
Floki, treåringen som tror att världen cirkulerar kring honom, som är ofokuserad och lättdistraherad och på det stora hela är oerhört dryg att gå med – efter en stund gick han riktigt, riktigt snyggt. Han var fokuserad och gick rakt framåt utan att studsa omkring som en studsboll, vilket var riktigt, riktigt trevligt.
Sedan fanns det givetvis tillfällen när han ville dryga sig, men det skedde nästan bara när vi stannade för att jag ville reda ut kopplen som trasslat ihop sig, eller låta någon av dem kissa.
Medan Lilo å ena sidan går fantastiskt vackert på promenader, så finns det saker hon är lite mindre bra på. Ett exempel är att hon inte ser det som nödvändigt att korrigera Floki när han muppar sig, utan det blir snarare så att hon hänger på och vill leka i stället.
Það gerir það förändringen i energi och uppvaknande för vad som är ok, tar längre tid än jag skulle önska för Flokis del. Därför ser jag Flokis umgänge med Egon som bland det bästa som kunnat hända honom. Han skulle behöva umgås med Egon en längre sammanhängande tid, men som jag skrev till hans matte; man tar det man får när det ges. En dag är bättre än inte alls.
Det som är underhållande, och något jag tar som bevis på att promenaden var effektiv i fråga om struktur och ordning och reda, är att alla hundarna har varit helt slut idag. Vi kom in efter ungefär en timmes promenad, och efter den första stundens behag av att vara inne, parkerade de sig allihop och var helt utslagna.
För min egen del tycker jag att det är väldigt roligt att kunna gå med hela tre hundar, varav två inte har träffats tidigare. Ella fungerade inte med särskilt många hundar, men jag har alltid gillat att gå med två. När Floki blir ännu, ännu och ännu lite bättre på koppelvett, kommer det att bli hur trevligt som helst att gå långa promenader med tre (eller fler) hundar. Flockpåverkan rockar! ♥
Jag gillar verkligen att se hur en hund kan påverka en annan. Detta är också skälet till varför jag väldigt gärna vill ha Egon här när jag har fått hem min valp. Kanske inte de första veckorna, men ganska snart – så att han kan vara med och fostra, men också visa min valp, hur man för sig här i världen.
Amazing stuff, this. ♥