Seriöst, han växer så jag hör hur det knakar i den där lilla kroppen. Det är tamejfan inte klokt. Det är så jag gapar, för vissa dagar tycker jag att han har hunnit växa synbart mellan måltiderna. För att inte tala om över natten. Det går lite i perioder; förra veckan och veckan innan tyckte jag att han inte växte så mycket, men nu är han igång igen.
Det är verkligen inte undra på att han sover så mycket som han gör. Det händer så vansinnigt mycket i hans kropp att han verkligen behöver vilan. Jag fattar liksom inte hur det ens är möjligt. Jag tänkte tidigare idag på hur fort barn växer – och människobarn tar ju rätt många år på sig att bli fullvuxna. En hund blir ju fullvuxen på ett par år (kanske fler, beroende på ras/storlek), så de måste ju växa rätt fort.
Det var inte på det här viset med Ella. Hon tog väldigt lång tid på sig att växa. Sen var hon ju rätt liten som vuxen också, även för att vara tik.
Men Boyo. Han kommer inte att bli någon liten hund. Jag vägde honom ju för en vecka sen, och då vägde han femton. Jag ska verkligen försöka hålla mig till nästa vecka, men jag skulle ge mycket för att gå och väga honom i morgon eller på fredag för att se hur mycket han har gått upp.
Det är knepigt, det här med hur mycket mat man ska ge en växande valp. Det varierar ju beroende på vilket foder man ger, hur hungrig valpen är och så vidare, men jag tycker att det är knepigt ändå. Man vill ju att valpen ska funka i magen (ie; skita normalt), man vill att valpen ska växa – men inte för fort, och så vill man att valpen ska bli mätt.
Boyo skulle nog kunna tänka sig lite mer mat. Jag har justerat mängden flera gånger, både upp och ner i mängd. Just nu får han 7dl/dag (sammanlagt), men jag tror att han säkerligen skulle kunna tänka sig minst en dec till. Fast det är med den mängden mat han gick upp så mycket på väldigt kort tid, och det känns inte helt ok. Han får helt enkelt leva med 7dl/dag ett litet tag till, så får vi se om kanske ett par veckor eller så.
På söndag blir han fyra månader, lillherrn. Min Pip-Larsson. Guldklimpen. Lill-Prinsen. Jag har redan glömt hur liten han var när jag hämtade honom.
Det ska bli så vansinnigt intressant att se hur stor han faktiskt blir i slutänden. Han blir garanterat större än Ella (det är inte så svårt, reyndar). Men det ska också bli intressant att se hur han kommer att se ut i kroppen. Ella var liten och spetig, en riktig liten sticka var hon. Jag tror att Boyo kommer att bli relativt grov i kroppen, reyndar.
Den som lever får se. Medan han växer och frodas, lyssnar jag på Molly som ligger och snarkar på klöstunnan här bredvid mig. ♥