I have written before about how I think everything with Covid has contributed to it, especially environmental training and socialization when it comes to Boyo (and of course other people's puppies and young dogs). I do not have a car, så vi har på det stora hela varit rätt bundna vid hemmaplan. Det är några gånger vi varit nere på stan, annars – inte ett endaste litet äventyr.
Men idag hände the. Idag var vi iväg på vårt första äventyr, ända till Vallby friluftsmuseum här i stan. Dit har jag tänkt att vi ska bege oss, ända sedan han var valp. Men det var för långt att gå för en liten valp. Inte heller ville jag åka buss med tanke på smittrisken. Sommartid är det för varmt att gå så långt, och jag har ingen bil.
What I, however is, är färdigvaccinerad. Jag är oerhört försiktig ändå, men idag tog vi bussen och åkte dit. Hela poängen var att jag skulle träffa en av mina äldsta vänner som jag inte träffat på ett par år – också det på grund av Covid. Men med båda vaccinerade tog vi oss friheten att träffas. Vi var också väldigt försiktiga – inga kramar eller pussar, och behörigt avstånd.
Boyo har således fått se sina första hästar, sina första getter, han har sett kaniner och fåglar bakom stängsel – och hönsen som går lösa över området. Bortsett från att han skällde ut både hästarna och getterna skötte han sig på det stora hela exemplariskt. Jag var faktiskt djupt imponerad. Dessutom var han extremt duktig med min kompis som sitter i rullstol. Hon älskar hundar, så hon stördes inte av att han ställde sig upp mot stolen och pussade henne i hela ansiktet. Utöver det var han verkligen skitduktig – jag var på riktigt djupt imponerad.
Sen var han förstås ofokuserad och okoncentrerad till tusen. Jag tog några bilder, men det var stört omöjligt att få ögonkontakt med honom. Allt var ju så spännande att titta på – of course.
Vi var borta i flera timmar, och när vi kom in kollapsade han i princip samma sekund han fick av sig koppel och halsband. Nu har han varit utslagen i flera timmar. Även om det var varmt och jobbigt, så fick vi båda oerhört många intryck att hantera. Boyo är ju inte riktigt van vid det, så han kommer säkert att vara trött länge.
Men jag måste säga att det var väldigt roligt att upptäcka att han kunde sköta sig så fantastiskt bra i ny, okänd miljö. Visst, han var ju otroligt nyfiken och skulle lukta helt precis exakt överallt. Men han blev inte sådär så han drog som en galning, utan det var ungefär som vanligt fast lite mer entusiastiskt. Han hade i alla fall väldigt roligt, och dagens äventyr var otroligt nyttigt för honom.
Det fick dessutom mig själv att känna mig lite mindre instängd. Jag har varit (och är) extremt duktig på att isolera mig. Jag handlar inte i butik alls, förutom när jag köper tobak på OK. När jag beställer grejer betalar jag för hemleverans om möjligt. Jag har knappt träffat folk sedan Covid upptäcktes i Sverige, så det här att komma ut och iväg var otroligt trevligt.
Mersmak gav det, in addition. Nu är det ju sommar och skitvarmt både inne och ute, så just nu blir det nog inte så många äventyr. Men när temperaturen går ner till rimliga nivåer tror jag att vi ska försöka ta oss iväg lite nu och då.