We are not very often in the dog kennel, even though it is so close. But yesterday we were actually there and Boyo played with some completely new dogs for us. Senare på kvällen när vi var ute igen noterade jag en rätt kraftig hälta, vilket förvånade mig en hel del. Jag tyckte inte att jag hade märkt att något särskilt hade hänt när vi var i rastgården, och inte heller att jag sett något tidigare under kvällen inomhus.
Den supersvarta fliken i mitten av trampdynan sitter endast fast i underkanten.
Det som har hänt är att det hänger en rätt rejäl hudflik lös under den stora trampdynan på vänster framtass. Den sitter fast på en sida och har förmodligen flaxat runt när vi varit ute. Nu väntar vi på en kompis som är ute och handlar julklappar, och förhoppningsvis har tid att springa in på Apoteket för att köpa hem rengöring och linda med tejp så jag kan linda tassen på min haltande hund.
Kraken.
Fast jag är glad att det inte är värre än så. Nu ska det hållas rent, lindas och bara gå korta promenader under några dagar, så hoppas jag på att det läker ihop utan större problem. Det hade känts betydligt värre om han slitit av någon viktig muskel, fått en spricka i något ben eller liknande. Det hade jag verkligen inte gillat. Det här känns ändå som att det går att åtgärda på hemmaplan, förhoppningsvis utan att det blir några dryga konsekvenser av det.
Låt oss bara konstatera att jag är otroligt tacksam över att det är kallt och torrt ute. Frostigt på backen, javisst, men framför allt att det är torrt. Får han på sig en linda och kanske dessutom en strumpa ovanpå det, så blir inte tassen lika kall och irriterad av allt grus som fastighetsskötarna har varit snälla nog att slänga ut.
Och även om jag tycker synd om honom för att det säkert är vansinnigt obekvämt och det gör säkert ont, in addition, så är jag väldigt glad och tacksam över att det är torrt och fint under hudfliken. Det ser inte ut som att det har blött någonting, och jag tror att om vi sköter om det här snyggt så kommer det snart att läka ihop.
Så som sagt var; nu under några dagar blir det inga direkta promenader, utan endast ut för rastning. Skittråkigt, men tills det börjar läka vill jag inte utsätta Boyos tass för mer än jag måste, även om jag lindar och sätter på en strumpa. Vi får försöka hitta på lite extra roliga saker inomhus i stället, så han inte dör av tristess.
In other words, ni anar inte nivån av stress som uppstår innan jag hittade vad som var fel. Jag blir superstressad och börjar tänka i banor som att i slutänden riskerar att bli väldigt dyra om de skulle vara sanna. Därför är det så otroligt tacksamt att det förhoppningsvis inte blir så dyrt, utan bara lite pilligt och omständigt medans det läker ihop under tassen på honom.
Det är så det ser ut för oss just nu. Det är en första gång för allt – just det här har jag faktiskt inte varit med om tidigare, så det är ju spännande bara ur det perspektivet. #drypandeironi