Pflegearbeit
Jag delar mest minnen och diverse memes på Facebook. Ofta dyker det ju, av uppenbara skäl, upp bilder på Ella (und Boyo, numer). Vissa bilder är som ett slag i magen – på riktigt. Min Ella hade och var något… Weiterlesen
För två år sedan, ganska precis exakt på minuten, satt jag på golvet hos veterinären med Ella i min famn. Hon fick först en spruta, sedan en till. Det tog inte lång tid innan det var tyst och hon var… Weiterlesen
Idag – eller igår, om man ska vara kinkig med minutrarna, är det på dagen 12 år sedan jag och en av mina bästa vänner åkte till Örebro brukshundsklubb för att hämta hem min första, alldeles egna hundvalp. Jag hade… Weiterlesen
Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte är här med mig. Om tre månader har jag varit utan henne i två år. Två hela år. Idag skulle hon ha fyllt 12, min tant. Min högenergiska, skitdryga, överdrivet positiva och… Weiterlesen
För ett år sen. För ett år sen fanns hon fortfarande här, min Ella. Med bara timmar kvar tills det var dags, men hon fanns här hos mig. Jag kunde fortfarande inte föreställa mig hur mitt liv skulle se ut… Weiterlesen
De senaste dagarna har jag haft anledning att fundera över vilka dåliga sidor jag har, när det handlar om hur jag hanterar hundarna i mitt liv. Nämligen så börjar det närma sig ettårsdagen för mitt liv utan Ella, och kombinerat… Weiterlesen
Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. Jag har otroligt svårt att släppa taget om Ella. Hon finns i mina tankar konstant. Jag mäter styrka och intensitet i egenskaper mellan henne och Boyo, och det är… Weiterlesen
Det är fortfarande saker kvar som inte har varit ett år sedan, sen jag förlorade Ella. Just precis nu, dagarna innan jag fyller år, är det precis ett år sen hon var så dålig att jag trodde jag skulle förlora… Weiterlesen
Idag skulle Ella ha fyllt elva år. Första födelsedagen utan att hon är här. Själv gråter jag krokodiltårar och saknar henne så hjärtat brister. Det är också, på datumet, nio månader sedan hon lämnade mig för gott. Jag visste inte… Weiterlesen
Det är åtminstone ett par månader sen jag började inse att det snart skulle vara dags för Zoe. Jag tror inte att någon annan kanske skulle ha sett samma tecken som jag, men jag känner mina djur väldigt, väldigt väl… Weiterlesen