I had an interesting conversation with a friend the other day, where we talked about what will happen after Ella. I have thought for a long time that I will never have a dog bred by the armed forces again, but now I have actually touched the idea again. This post will be about my thoughts on the dog I will share my life with after Ella.
There is so extremely many aspects to take into account when getting a dog. Who are you yourself?? Why do you want a dog?? What energy level do you have?, and how energetic you want the dog to be? What do you want to do with it??
For my part There are several answers to these questions.
I am, for example extremely torn about what I want to do with the dog. I think I've written it before and I'll write it again; I could imagine practicing protection with my dog. It would be so terribly stupid that I almost die at the thought. Men det skulle också kräva väldigt mycket jobb.
När jag ställer frågan “vem är man (I!) själv?” är det jag menar att det finns alltid många aspekter av en själv. Vilken del av sig själv vill man framhäva med hjälp av sin hund? Är det den del där jag vill utmana mig själv och se hur långt jag kan ta mig själv och min hund i IPO (skyddsträning)? Eller är det den del av mig som tycker att hundars beteende och kommunikation är viktigast av allt? Eller är det den del av mig som vill och behöver ha en hund som får mig att gå ut även de dagar jag inte alls har lust, är deprimerad och så vidare – men inte kräver så mycket?
Det torde vara uppenbart att dessa aspekter av mig skulle behöva olika hundar för att det ska fungera så smidigt som möjligt.
Problemet, like me ser det, är att de här delarna av mig är så totalt diametralt motsatta varandra. En soffpotatis eller en brukshund? En brukshund eller en vakt/boskapshund med lägre energi?
Så vart kommer då Försvarsmakten in?
Already, FM är intressanta dels för att det är möjligt att vara fodervärd – åt valpar, By all means, men också åt avelstikar. Är man fodervärd åt en avelstik kan man göra vad som helst med henne i fråga om träning/tävling (varför man nu skulle vara intresserad av det) and so on. Dessutom är det inte alltid att en fodervärd (åt valp) vill ha kvar hunden efter L-testet. This means that FM has dogs for sale for a small fee, if you would now like to have such a dog.
The big question is; Am I willing to have a dog like this again? I know how things have been with Ella. Now, in and of itself, I have been very ill for large parts of her life, so the conditions have not been optimal. I'm in much better shape now, and I have much more experience with this type of dog.
IF I would decide to accept another dog from the Armed Forces, I will do so with the intention of training it in protection. I am extremely uninterested in competing, but precisely training a dog in shelter feels great.
Samtidigt så vet jag ju med mig att jag är väldigt bekväm. Kommer jag verkligen att vilja/orka att träna en sån här hund på det sätt den förtjänar? Jag känner mig själv väldigt, väldigt väl och är fullt medveten om att kan rinna ut i sanden bara för att jag inte har lust just precis då.
Jag är långt ifrån färdig i mina funderingar omkring det här. Jag vill ju nämligen också ha en stor vakt/boskapshund (Star, Dogo Canario eller liknande), men där är det min boendesituation som sätter käppar i hjulet. En sådan hund behöver bo på en gård, och jag bor i lägenhet.
Another fråga är – skulle jag nöja mig med en helt vanlig, kind dog? Svaret är väldigt, very simple. No, I wouldn't settle for a plain one, kind dog. A small dog is completely uninteresting. A bigger one – Well. I absolutely do not want a poodle. I don't want a labrador or golden. I could perhaps imagine an Irish Wolfhound, but then I want to live in a house.
I want one dog with a small tear in it. I want a mental resistance in my dog. I want a challenge, which gives both me and the dog the opportunity to develop and grow.
Lucky enough for I don't need to decide today, so I simply keep thinking.
Meanwhile, thinking I also feel unfaithful to Ella, because all these musings presuppose that she is gone.