Now it's time to bring home Boyo. The intense canine weeks is over, and I have tried to rest as much as possible – which has been so-so, in all honesty. I'm not one bit stressed about him finally coming home, men jag är stressad över att tåget går så in i helvete tidigt. Jag har svårt att kontrollera min dygnsrytm på ett vanligt sätt, vilket gör det hela till ett äventyr.
What I have gjort är att börja förbereda här hemma. Jag har rensat upp i hallen, plockat undan skor, gått igenom alla korgar, stuvat om och tagit fram Ellas gamla koppel, toys and so on. Jag håller på att städa lite i köket, plockat fram fodertunnan – som ska fyllas på tidigast i morgon. Han får ju med sig foder för någon vecka eller så från uppfödaren, så det är inte superakut. But on the other hand; det kan vara bra att få det gjort, så slipper jag fippla med det sen.
I have too börjat packa ryggsäcken med det jag ska ha med mig. Än så länge är det bara grejer till Boyo. Om jag tar med mig te, gör jag ju inte i ordning teet förrän innan jag ger mig av hemifrån. Men absorberande underlag, Necklace and leash, liten leksak, vatten- och matskål, bärsjal och så vidare, är packat och klart.
By and large, hela känner jag mig rätt nöjd med det här. Jag har allt jag behöver för rätt lång tid framöver, jag har en hyfsat tydlig plan för hur jag ska bära mig åt med rumsrenheten, och resten – det kommer liksom att lösa sig allt eftersom. Jag har tankar om hur och när vi ska miljöträna, och jag kommer att börja bjuda hem kompisar för att träna på det här med att möta gäster vid dörren och så vidare.
As I have longed for this. I know I'm rambling on about it, but ever since I brought Ella home as a puppy, I've known that I will want a new dog after her. I've wanted it ever since I lost her, and now I have found him. Not at all what I thought about myself, but apparently I can surprise myself – and it's kind of fun.
I feel it too very good to be so well prepared. Although I was well-read when I brought Ella home, she was still my first dog and there was a lot to learn. Now I have more experience, and I'm also quite geeky about how to socialize with and handle dogs, så jag känner mig ännu mer väl förberedd än jag gjorde med Ella. Så lär jag ju märka vad som kommer att vara problematiska med Boyo. Det kommer troligen inte vara samma saker som med Ella – trots allt är de ju inte samma hund, även om båda är svarta schäfrar.
Kvar att göra är; packa färdigt väskan, fylla fodertunnan samt ställa fram Boyos första hundbädd i sovrummet. Jag ska också dammsuga och torka golven efter de här hundveckorna, och lite annat småplock.
Men bortsett från det – jag och Molly är redo att få hem vår hundvalp. ♥