I knew a long time ago that Lilo would be absolutely fantastic as a helper when it comes to Boyo. I was absolutely right about this, för hon is helt jävla fantastisk. Today is the second day she has been here a full day, and she is so incredibly good at playing and raising him that I almost burst out. ♥
Inte nog med att underhållningsvärdet är extremt stort, det är dessutom väldigt lärorikt att sitta och titta när de busar. Jag har stängt in oss i köket, för att begränsa utrymmet för eventuella kissolyckor (och det har vi haft några stycken, men färre än man skulle kunna tro). Härinne har jag mitt kontor, och dessutom två hundsängar i olika storlekar. Det är också här de busar och sover om dagarna.
I have berättat att Lilo börjat uppvisa en hel del dominanta drag, och det blir ännu tydligare när hon riktar sig mot Boyo. Hon gör som, I think, de flesta äldre tikar gör mot valpar – är oerhört tålmodig, men lägger ner honom på sidan eller ryggen och grabbar tag i honom vart hon får tag (typ; nåt ben, över huvudet eller så), hon ställer sig över honom, hon stjäl hans repknut och morrar när han vill ta den – fast hon låter honom stjäla den med jämna mellanrum, för rättvisans skull.
Nu har det ju gått nästan en vecka sen jag hämtade hem Boyo, och för en liten stund sen, innan han kollapsade av trötthet, visade han något jag inte sett tidigare. De lekte fortfarande, och Lilo låg i den mindre hundsängen med repknuten, och han ställde sig och juckade mot hennes rygg. Mig veterligen är detta en rätt dominant aktivitet, vilket säger mig att han kanske kan komma att bli rätt dominant som vuxen.
Apart from det är väldigt underhållande (jag sitter verkligen och skrattar, för de har så roligt tillsammans) är det som sagt var också väldigt lärorikt. Jag tittar särskilt noga på hur Lilo rör sig, hur hon kräver utrymme, vart på Boyos kropp hon puttar till för att få ner honom på sida/rygg, hur hon vrider bort huvudet och kroppen när hon är ointresserad… Det är otroligt intressant att se och lära mig av. ♥
Just nu sover of. Lilo stal Boyos mindre hundsäng (och hon ser gigantisk ut i den, I can say) och snarkar som en hel lastbilschaufför, och Boyo har den stora hundsängen helt för sig själv. Oh my God, vad knäppa de är.
I could verkligen inte vara mer nöjd än jag är just nu. Jag är så otroligt glad att ha Lilo här; dels för att hon hjälper mig, men också för att det är så lärorikt att se dem tillsammans.
Det är i alla fall otroligt givande att ha dem båda här och tillsammans. Jag misstänker att jag kommer att lära mig hur mycket som helst, och för det är jag tacksam. ♥
För övrigt blir Boyo hela nio veckor gammal idag. Han har blivit större, men framför allt tyngre. Det märks när jag bär honom i trapporna, I can say. Vi får se hur lång tid det tar innan min rygg går av. 😀