Dette er bestemt ikke en nyhed, men det er noget jeg har indset lidt ekstra de seneste uger. Sikkert fordi jeg mere og mere indser, at min lille prins er en ret blød og uimodståelig hund. Der er sikkert dem, der ville være uenige med mig, men det er min helt egen mening om ham.
Ella uppfostrade mig till att verkligen uppskatta en hund som har ett sjujävla motstånd i sig. Jag har lärt mig att behöva det, och eftersom jag tillhör gruppen människor med väldigt god självinsikt har jag en rätt bra uppfattning om varför. Väldigt kortfattat utan att ge mig in på långa förklaringar kan jag säga att “det ska inte vara lätt att älska”.
Jeg har ingen aning om hur Boyo kommer att bli som vuxen. Han är trots allt bara fem månader gammal (i dag, Mysak og de små piger!). Det som just nu är en del valptrots och total frånvaro av impulskontroll, kommer förmodligen att bli något helt annat så småningom. Bortsett från allt det jag är van vid att det är på ett visst sätt (energi, intensitet, drev, hårt psyke och så vidare) Jeg aner ikke, hvilke sider af Boyo der vil være udfordringer for mig.
Hvad jeg dog kan sige er, at jeg i allerhøjeste grad sætter pris på at skændes og slås med min hund. Jeg er helt klar over, at det lyder fuldstændig vanvittigt, men jeg kan godt lide, at min hund har sine egne meninger og udtrykker dem. Jeg synes, det er sjovt at skulle have højlydte diskussioner med min hund om, hvordan tingene skal fungere. Jeg elsker, at der er meget modstand i min hund, så jeg har lidt at bide i.
Vi får se hvordan dette kommer til udtryk i Boyo.
Fordi det er sådan en ekstrem stor forskel på Boyo og Ella, der er en vis sandsynlighed for, at jeg vil til sidst – när Boyo blivit tillräckligt vuxen för att vara med och fostra, kommer att skaffa mig en till hund.
Jeg mærker mig selv lite elak när jag säger det, men inte ens Boyo och Lilo tillsammans kommer upp i det motstånd som fanns i Ella. Och jag saknar det.
Boyo er en otroligt mysig och go hund. Han är så otroligt go att det nästan är synd om honom, och jag avgudar honom för det. Han är mjuk, vänlig, kärleksfull och supermysig på alla sätt och vis möjliga. Jag kunde inte ha fått en trevligare valp – for rigtigt.
Men medan han å ena sidan är sådär supertrevlig, supergo och supermysig, är han å andra sidan inte särskilt spännande. 😀 Han är rolig på sina vis, det er ham. Fånig är han också. Tuff kommer han nog också att bli som vuxen – på sitt sätt. Men spännande är inte ordet jag skulle använda för att beskriva honom. Och han har inte heller det där motståndet jag uppskattar så oerhört.
Det är ingen ny tanke, det här med att skaffa en hund till. Jag gillar att ha flera hundar. Det är otroligt trevligt att ha Lilo här, och hade jag en större lägenhet skulle jag lätt kunna tänka mig att ha en till hund här om dagarna. Og jeg tror, til sidst, när Boyo blir äldre, att han kommer att vara en fantastisk lekfarbror och fostrare till en valp. Men jag har provat att ha en unghund och en valp samtidigt, och det gör jag inte om – så en till hund får vänta i åtminstone ett par år till.
Och då ska jag vara noga med att skaffa mig en hund som har det där motståndet. Det är förvisso njutbart, på sätt och vis, att inte behöva kämpa med sin hund hela tiden. Men av någon anledning saknar jag det väldigt mycket. Det finns ju flera raser som är intressanta för det jag vill få ut av en hund.
Vi får se vad det kan tänkas bli. Men efter några andra större, dyra saker jag behöver och vill ha, är det nog dags att börja spara pengar så att jag kan välja det jag vill ha när det är dags att skaffa nästa hund.