Lilo is with me full time right now. By full-time, I mean the tuning-in style. She spends all her days with me, Molly and Boyo. Her mother is away, and at the moment it is a bit unclear exactly how long it will be.
It really is no news, but I like having two dogs at home. Full time, in other words. And the fact is, I prefer to have Lilo here this way, instead of meeting her every morning before seven. I'm a night person, so this thing about waking up and getting up really early is, on the whole, very unnatural for me. This means that I can manage my day as I want – especially now that it's so damn hot.
It is strange, this with how the herd dynamic changes when one enters “the” dog in the pack. Now we know Lilo, all here at home, so it's not new in that sense. But it is new that she is here around the clock. And the dynamic is changing, helt klart. Känslan är en helt annan.
Inte för att det gör något. Jag gillar ju att ha två hundar hemma, As said was. Särskilt när det är hundar jag känner väl. Just precis exakt nu är det alldeles för varmt, och Boyo är fortfarande lite för liten (trots att han blev sex månader för några dagar sen) att gå mer än i syfte att rasta hundarna, men att gå långa promenader med två hundar är hur mysigt som helst. Jag längtar tills Boyo blir tillräckligt gammal för att gå riktigt långa promenader.
Lite småkul anekdoter från våra dagar hittills; Lilo vaktar framför allt tuggben. Igår fick de varsitt ben, för att det är så fruktansvärt tråkigt för dem när det är såhär jävla varmt. De orkar inte göra mycket mer än ligga utslagna i värmen framför fläktarna, och resa sig för att dricka vatten.
Men nu fick de varsitt ben, och Boyo lade sitt på ett ställe för att därefter gå och beundra Lilos ben på avstånd. Hon morrade nämligen och var mycket tydlig med att det var hennes ben, indeed. Svansen gick i ungefär hundraåttio under tiden, så det är ju svårt att ta henne på allvar – At least for me. 😀
Sedan promenerade hon iväg och hittade Boyos ben. Lycka – nu hade hon helt plötsligt två ben att vakta. Morrandet fortsatte, kombinerat med den där viftande, piskande svansen (som kan göra riktigt ont om man råkar stå i vägen). Lite senare igen hade hon flyttat på det ena benet och gick ifrån det.
Då fuskade jag och ställde mig över det. Där stod jag, och Lilo satt och tittade mycket uppmärksamt på mig, vilket är skickligt jobbat av henne eftersom det inte är hennes starkaste sida. Jag vek inte undan, så till slut lommade hon besviket iväg och lade sig. Vid det laget tyckte jag att det var färdigvaktat över de här benen, så jag plockade undan dem.
Lilo has too tagit ett helt eget beslut om att det nu är slut med Boyos tid i sängen när det är sovdags. Första natten hoppade hon upp bredvid mig, och han förstod på en gång att det inte var någon idé att försöka. Tjejer rockar universum, typ.
But apart from att det är sjukligt varmt i min lägenhet, så funkar det bra att ha Lilo här. Hon är väldigt lätt att ha att göra med, så det är liksom inga problem. Det skulle vara roligare om temperaturen ute och inne var mer behaglig, men (och det tar emot att säga, för jag avskyr värme) nu är det som det är. Vi får promenera ordentligt någon annan gång, or, om det är tillräckligt svalt, sent på kvällarna eller nätterna.
What is viktigast i alla fall är att Lilo har det bra här. Och vi har det bra med henne. Jag och Lilos matte brukar säga ibland att det är en match made in heaven, och att det fanns en anledning till att vi hittade varandra.
And I believe verkligen att det är så. ♥