Det är ju långt ifrån något nytt att Boyo har en känslig mage. Herregud, vad vi har kämpat för att han ska få ordning på den. Han har haft återkommande diarréer, han har ätit svindyrt dietfoder, vi har provat ett flertal olika foder för att hitta ett som faktiskt fungerar. Nu har han stått på samma foder i flera månader, och till min stora glädje funkar det. Något som däremot inte fungerar, är det här med tuggben.
Jag inser ju att jag varit extremt bortskämd med Ella. Hon var sjuk kanske två gånger under sin livstid. Första gången som unghund, när hon fick kennelhosta. Andra gången som gammal hund, när hon fick sitt livs första och enda urinvägsinfektion. Hon har naturligtvis också varit dålig i magen, men aldrig mer än något dygn, och oftast i samband med löp.
Boyo är en helt ny upplevelse för mig. Jag hade i och för sig en till foderhund från Försvaret ett tag, och hon hade också problem med framför allt diarréer, men hon stannade inte hos mig tillräckligt länge för att det skulle hinna ge med sig ordentligt. Därför är hela situationen med Boyo helt ny för mig. Det kändes väldigt tröstlöst ett tag när jag hela tiden letade efter torrfoder som skulle fungera över tid, inte bara ett par, tre veckor i stöten.
Nu äter han Bozita Original vetefritt, och det fungerar. Han kan bajsa lite grötigt ibland, men för tillfället skyller jag det på hormonerna. Han är trots allt unghund, och det är mycket som händer i kropp och knopp för och med honom.
Igår, lördag, tänkte jag att jag skulle utmana hans mage litegrand. Någon gång i höstas fick han ett märgben, och blev superdålig i magen. Nu ville jag testa igen, bara för att se om hans mage stabiliserat sig såpass att det skulle kunna funka. Han hade hysteriskt kul under tiden han höll på, och magen höll sig i ungefär tolv timmar. Men sen var det kört.
Nu har han skitit soppa hela dagen. Han väckte mig efter bara ett par, tre timmars sömn, sedan efter fyra timmar igen, och därefter gick vi ut efter ett par timmar igen. Efter det var det ok tills vi gick ut nästa gång – men han sket fortfarande soppa, fast lite tjockare den här gången.
Jag hoppas ni gillar mina beskrivningar. Personligen gillar jag inte att plocka upp bajs som ser ut såhär. Det går ju liksom inte. Det är ju bara att smeta ut smet på gräset, eller försöka plocka upp det tillsammans med en massa tung, blöt snö. Ingetdera är trevligt.
Så av detta drar jag slutsatsen att Boyo inte ska äta märgben, eller vita tuggben för den delen. Och då uppkommer frågan – vad kan jag låta honom tugga på, i så fall? Bortsett från mina skor, mina kuddar, grejer han hämtar på mitt skrivbord, och så vidare?
En kompis rekommenderade horn och älghud. Jag ställde en fråga i en FB-grupp jag är med i, och det var många som tipsade om samma sak. Fick lite andra tips, och en del oombedda råd som handlade mer om foder än om möjligheter för honom att tugga, vilket inte var vad jag frågade efter. Det slutade i alla fall med att jag, efter att ha försökt hinna med att svara på allas kommentarer, har beställt ett buffelhorn och ett hjorthorn.
Det är min stora förhoppning att det här ska fungera för Boyos mage. Han gillar att tugga, och jag vill att han ska få göra det. Om det här funkar kommer jag – uppenbarligen, att fortsätta med det. Jag ska också köpa hem älghud så småningom, och se vad han tycker om det. Min gissning är att han kommer att älska det.
Men helt ärligt; jag måste erkänna att det är aningens smådrygt att ha gått från en hund med en mage av stål, till en hund med känslig mage. Jag vet ju att bland annat schäfrar kan ha känslig mage, och han är säkert inte ens bland de ”värsta”. Men min personliga åsikt är att det är nog så drygt och omständigt med den nivå vi befinner oss på.
Så håll gärna tummarna för att det här med horn, älghud och så vidare, kommer att fungera. 🙂