De senaste dagarna har jag haft anledning att fundera över vilka dåliga sidor jag har, när det handlar om hur jag hanterar hundarna i mitt liv. Nämligen så börjar det närma sig ettårsdagen för mitt liv utan Ella, och kombinerat med en rad andra stressmoment som börjar släppa, resulterar det i en lite mindre stabil…
Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. Jag har otroligt svårt att släppa taget om Ella. Hon finns i mina tankar konstant. Jag mäter styrka och intensitet i egenskaper mellan henne och Boyo, och det är alltid hon som vinner. Det här är något jag varit medveten om ända sedan jag…
Det är fortfarande saker kvar som inte har varit ett år sedan, sen jag förlorade Ella. Just precis nu, dagarna innan jag fyller år, är det precis ett år sen hon var så dålig att jag trodde jag skulle förlora henne där och då. Hon hade så ont att hon knappt kunde gå, och det…
På onsdag är det fyra veckor sedan jag hämtade hem Boyo. Herregud, vad tiden har gått fort. Det känns på en del sätt som att det bara var två veckor sedan, medan det på andra sätt känns som att han alltid varit här. Valptiden är på många sätt otroligt mysig, men jag skulle ljuga er…
Det kändes knepigt att publicera mitt förra inlägg, eftersom jag ägnade natten till idag (och större delen av idag) med att vara ledsen. Det liksom kommer över mig med viss regelbundenhet, sorgen över Ella. Större delen av tiden trycker jag undan det, för att jag inte riktigt klarar av att ta in allting på en…
Jaha. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Dagarna passerar och ser precis exakt likadana ut. Ännu mer så nu, än innan Ella lämnade mig. Jag distraherar mig med diverse saker, och pausar ibland för att gråta och vara allmänt ledsen.
Herregud. Jag badar i päls. Inte ens min egen päls, utan Ellas. Hon har nu nått det första stadiet i sitt pälssläpp – det där ulltussarna liksom tränger sig ut genom pälsen för att antingen trilla av helt av sig själva, eller så att jag ska kunna leka apa och plocka ulltussar. Eller som när…
Det har varit på gång rätt länge. Det är säkert en månad sedan jag började se underullen lysa på Ellas höfter och bakben. De senaste dagarna har det kickat igång ordentligt – nu är det liksom bara att plocka ulltussar på henne. Fy fan. Jag kommer att smälla av – det här är verkligen en…