Kettirnir
Katter kräver mindre än hundar, i de flesta aspekter. De kräver mindre uppmärksamhet, inga promenader (og, en del gör faktiskt det, men inte på samma vis), och ibland är det svårt att klura ut vad de behöver. Just nu är… Lestu meira
Jag har alltid haft två katter. Varje gång jag förlorat en katt har det känts superviktigt att skaffa en ny så snart som möjligt. Den längsta tid som gått mellan en förlust och en ny katt tror jag var mellan… Lestu meira
Det är åtminstone ett par månader sen jag började inse att det snart skulle vara dags för Zoe. Jag tror inte att någon annan kanske skulle ha sett samma tecken som jag, men jag känner mina djur väldigt, väldigt väl… Lestu meira
Ni minns säkert att jag skrev ett inlägg om Zoe för ett tag sen. Zoe, min supermuppiga, skitdryga katt. Klumpedunsen, min knubbiga tant som inte längre tycker att det är skitkul att vara med. Det är märkligt hur tydligt jag… Lestu meira
Den här veckan har jag, förutom Lilo, även bichon havanais-hanen Mysak här. Mysaks matte har varit i Sundsvall och parat sin Selkirk Rex-hona (relativt ny kattras), så då fick Mysak vara hos mig under tiden. Man måste ju skydda honom… Lestu meira
Zoe er, langt, yndislegasti köttur sem ég hef búið með. Guð minn góður, hvernig þessi köttur getur gert mig brjálaðan. Hún gengur um og öskrar, aðallega bara vegna þess að hún getur það. Hún heldur því fram, um leið og ég teygi mig… Lestu meira
Det är ju lätt att tro att jag är den enda här hemma som sörjer, men så är det faktiskt inte. Innan var det ju otroligt svårt att veta hur något skulle bli. Hur det skulle kännas. Hur det skulle… Lestu meira