þakklæti
Jag har knappt bloggat överhuvudtaget under hösten. I stället har jag ägnat mig åt att återhämta mig, umfram allt – reyndar, efter den utbrändhet jag drabbades av efter alla cancerbehandlingar. Jag har varit utbränd tidigare och är sådär lite löjligt… Lestu meira
Nu har vi kommit fram till det riktiga allvaret, när Boyo måste klara av att vara ensam – och tro på fan, det gör han. Med bravur, Auk þess. Jag är så stolt över min lillprins, som faktiskt är superduktig. Det… Lestu meira
Nu är det snart dags för allvar – alltså är det dags att höja nivån på ensamträningen med Boyo. Idag har vi en daghund som sover över, och som förmodligen kommer att vara här till och från under min strålningsbehandling.… Lestu meira
Det var ett tag sen jag skrev här – faktiskt sen jag bloggade, almennt. Det har sina rutiga och randiga skäl – som att jag genomgår en cellgiftsbehandling på grund av bröstcancer (som är borta och jag anses som… Lestu meira
Dýr eru líklega bestu kennarar heims. Ég gæti skrifað nokkrar ritgerðir um hvers vegna ég held það, og hvers vegna ég trúi því að við mennirnir séum mest krefjandi tegundin á jörðinni. En þessi færsla mun fjalla um ýmislegt sem ég lærði… Lestu meira
Jag brukar vara noga med att skriva ett inlägg på mina djurs speciella dagar. Boyo blev två i lördags, och jag har haft fullt upp med att återhämta mig från unghundarna som hänger här i veckorna. Att skriva om mitt… Lestu meira
Í dag – eller igår, om man ska vara kinkig med minutrarna, är det på dagen 12 år sedan jag och en av mina bästa vänner åkte till Örebro brukshundsklubb för att hämta hem min första, alldeles egna hundvalp. Jag hade… Lestu meira
Ég trúi því ekki enn að hún sé ekki hérna hjá mér. Eftir þrjá mánuði verð ég án hennar í tvö ár. Tvö heil ár. Í dag hefði hún fyllt 12, mín tant. Mín mikla orka, skitdryga, of jákvætt og… Lestu meira
Og! Í dag – eða, í gær, ef þú ætlar að vera pirruð – tíminn er í raun einn á nóttunni.. En í gær var ár síðan á daginn síðan ég fór í lestina til Malmö til að sækja hvolpinn minn… Lestu meira
För ett år sen. För ett år sen fanns hon fortfarande här, min Ella. Med bara timmar kvar tills det var dags, men hon fanns här hos mig. Jag kunde fortfarande inte föreställa mig hur mitt liv skulle se ut… Lestu meira