I don't like to humanize my animals, but I must actually say that there is an enormous amount of humor in seeing them sometimes – because they lie so their whole bodies turn bright blue and their noses are miles long. I have little liars for animals, och kan inte låta bli att tycka att det är förjävla roligt.
De ljuger om lite olika saker – det är ju bara Ella som är hund. Småflickorna; det vill säga Zoe och Molly, ljuger om helt andra saker. She, hon ljuger oftast när vi träffar andra. Då ljuger hon om att hon minsann aaaaaaldrig blir klappad hemma, och hon får aaaaaldrig någon mat eller något gottis. No, för Ella, hon blir minsann misshandlad och slagen och har den snålaste och mest ondsinta matte man kan tänka sig som aaaaaldrig ger henne mat. 😀
The cats – there, där handlar det allt som oftast om mat. Framför allt Zoe har en tendens att dra in magen så mycket hon orkar (vilket är rätt skickligt jobbat, för hon är en riktig knubbis) för att visa hur fullständigt utsvulten hon är. Och så vrålar hon. On and by; Zoe vrålar i princip alltid. Hon löper inte, för vrålandet är konstant (Zoe är en hittekatt men uppenbarligen kastrerad, för under tio år har hon aldrig löpt), men det gör det dessvärre inte mer avkopplande att lyssna på. Men det är rätt kul när hon försöker övertyga mig om att hon är så mager och utsvulten. Molly, hon kan sitta och se så deprimerad ut. Oj, oj, oj, vad det är synd om henne. Och så piper hon. Inte alls på samma vis som Zoe, men piper, she does.
In order not to tala om det där skitdryga kattbeteendet att först gå runt och pipa och se lidande ut, komma och kräva uppmärksamhet men sitta precis utom armlängds räckhåll. And as soon as I change position or move to reach properly, close, then you go your way with a low back and a high tail. And that visible it's so damn clear how moldy they are. 😀
The most important thing, I think, when it comes to the lies one's animal presents to oneself and to others, is to remember that they are precisely lies. I am fully convinced that my animals are lying to me and others to get as many benefits as they can. In their world, it's probably not even a lie, but only strategies – and I buy that straight away. Who doesn't manipulate their surroundings to get what they want – at least in certain contexts and within certain limits.
För övrigt är det precis lika jävla roligt att titta på när någon av dem har gjort något de är riktigt, riktigt stolta över. Det ser så himla kul ut när man ser stoltheten i hela ryggraden, upp i nacken, och ut genom hela svansen. Och i hur de svänger på kroppen. Vissa kurvor de får just över ryggraden och nacken – men tvi vale, vad söta de är! ♥ Det är vid just sådana tillfällen jag är sådär överflödigt, löjligt kär i dem.
Ett sådant tillfälle minns jag extra tydligt från när Ella var valp. I (och hon!) var i Sala, för jag skulle hänga en utställning tillsammans med ett par vänner. Under en paus gick jag en sväng med Ella, och hon hittade en pinne. Ella var vid det här laget kanske tre månader gammal, och väldigt, väldigt liten. Pinnen var säkert tre gånger längre än hela jycken, och hon bar den i munnen längst ut på ena kanten. Sällan har jag väl skrattat så mycket som åt den där lilla valpen som var soooo stolt över sin pinne. Huvudet högt, rak ryggrad, svansen rakt ut och ganska stel, och så kavade hon sig fram i tillvaron med huvudet på sned för att pinnen var så tung.
I really can inte tänka mig ett liv utan djur. De är alldeles för roliga för att vara utan. Långt innan jag hade vare sig katt eller hund, berättade en av mina bästa vänner om sina katter och deras knäppa idéer. Och så är det ju – de har sina idéer för sig, både katterna och hunden. Det går liksom inte att inte älska dem. Certainly, ibland är de riktigt påfrestande och dryga – som när katterna river ner grejer, öppnar skåpluckor bara för att de kan (det är Zoe som leker spöke, men I’ve seen her do it, så det så!), studsar runt och kräver grejer.. Men allt som oftast är de bara för jävla goa för sitt eget bästa. Till min fördel, should be added.
Haha, tur att utrymmet börjar ta slut, för jag sitter här och skrattar så jag frustar te över hela tangentbordet.
Nästa inlägg får nog lov att bli lite mer allvarligt, så jag inte gör mig själv ruinerad genom att förstöra min dator. 😀