It is not entirely unusual for dog owners to misunderstand their dogs to such a mild degree that the dog suffers to a very high extent. I myself have no experience with dogs that are afraid, suspicious or generally uninterested in the surroundings in the form of people, other dogs or animals.
I have had turen att leva tillsammans med en hund som är överdrivet social och lycklig, och som dessutom har extremt hög energi och intensitet. Lägg till det en stor portion oräddhet och en ännu större portion dumdristighet, så har vi Ella i ett nötskal. Ska något göras ska det göras ordentligt och med eftertryck, tycker Ella.
All dogs are ju individer, and it can take time to learn your own dog's body language – especially if it is a new dog. There are of course many common signs that a dog is about to do something stupid, and I thought I would tell you a little about some of these, with Ella as an example above all.
Primarily is important to distinguish a dog that is about to get really upset, and a dog that constantly keeps an eye on its surroundings and reacts quickly and carelessly. When we are at home, Ella likes to think she is the police over the cats, and although she reacts very quickly to their little contrivances and adventures, upplever jag ändå hennes reaktioner som lite slarviga i jämförelse med när vi är utomhus.
What is viktigast för mig är att hålla Ellas energinivå på en lämplig nivå. Hon reagerar på vissa saker utomhus; folk hon känner, folk som tittar på och pratar med henne (som vi inte känner), cats, birds, harar, bollar, eventuellt pinnar. Reaktionerna är oftast positiva såtillvida att hon inte blir negativt uppjagad (förutom av katter, harar och ibland fåglar).
Kännetecken på att Ellas energi stiger är att hon blir mer uppmärksam på det hon ser – och då menar jag väldigt mycket mer uppmärksam. Hela hennes kropp reser sig en aning, hon lyfter huvudet och riktar öronen framåt. Dessutom lutar hon gärna hela kroppen lite framåt, vilket bland annat gör att om jag har kort koppel på henne, så liksom hänger hon i kopplet (det är väldigt obekvämt).
Redan här behöver jag korrigera henne, för att hon inte ska stiga ännu mer i sin energi och bli fullständigt olidlig att ha i andra änden av kopplet. Är man ovan tror jag att det här är tecken som är lätta att missa. De kan vara oerhört subtila. Jag vet människor som totalt missar de här tecknen hos sina hundar, och de får också en hel del problem senare i reaktionskedjan eftersom hunden hunnit jaga upp sig ännu mer vid det laget.
Om jag låter bli att korrigera Ella, kommer hon att börja spänna upp sig. Hon lägger tyngdpunkten på hela framdelen av kroppen, hon reser sig ytterligare och spänner hela kroppen från nos till svansspets. Jag kan faktiskt inte minnas när min hund senast reste svansen över ryggraden, men en spänd svans är inte ett bra tecken. Om hon dessutom sänker och höjer huvudet om vartannat som för att stirra ut vad-det-nu-är-hon-tittar-på, är det inte heller bra. Alla de här tecknen kräver korrigering.
Målet är hela tiden att få henne lugn och avslappnad i kroppen. Kropp och sinne är tätt sammankopplat i hur hunden agerar. Ju lugnare sinne (och kropp), desto lättare är det för hunden att välja medvetet och vettigt.
What I have beskrivit hittills är reaktioner som, om de får plats och utrymme att expandera, kan sluta med att hon skäller ut någon/något, gör utfall, blir extremt dryg i kopplet och så vidare. Slutresultatet är alltså negativt.
Om vi exempelvis träffar någon vi känner och som Ella gillar, är både de fysiska och mentala reaktionerna annorlunda. När vi ser en eller flera personer vi känner på avstånd tar det max en tusendels sekund så har jag en hysteriskt lycklig hund i kopplet. Hon sliter och drar i kopplet och rusar utan att komma någonstans, hon piper och gnäller och småskäller, viftar på svansen och faktiskt hela sig själv… hopplöst dryg att ha i andra änden av kopplet.
Hur dumt och märkligt det än kan låta så är det just den här positiva hysterin hos Ella som är allra, allra svårast att kontrollera. Vi har levt tillsammans i tio år, och än idag är det hart när omöjligt att få hennes energinivå att sjunka när vi träffar folk vi känner. Beroende lite på situation, personer och så vidare, kan det vara nödvändigt att bli fysisk med Ella för att ta sig igenom all den där skitlyckliga hysteriska energin så att jag kan hjälpa henne att lugna sig – och upplevas som trevlig igen.
Något som är viktigt att komma ihåg är att när man bestämmer sig för att det är dags att korrigera, must korrigeringen möta intensiteten i hundens beteende. Om Ella “only” är extra uppmärksam på något, men ännu inte hetsat upp sig jättemycket är det onödigt att börja rycka i kopplet, skrika och vråla. Då räcker det med att stöta till henne lite lätt med ett finger, eller ge ett varnande ljud (i mitt fall ett längre ttssssss eller möjligen ett HUH! or OI!). Har hennes energi och intensitet hunnit stiga, måste min korrigering möta den. Är min respons lägre än hennes reaktion kan jag lika gärna låta bli.
Hundmöten kan vara väldigt varierande för oss. En del hundar bryr Ella sig inte om alls, medan andra vill hon skälla ut redan på långt håll. Somliga blir hon väldigt upprörd över och skäller på länge och väl innan hon ger sig. Den mest effektiva tekniken för att slippa framför allt skällandet, är att stanna och begära att hon sitter ned medan den andra hunden passerar. As soon as she gets little for alert, it's time to poke or give a warning sound. She gets very grumpy, fair and square, it's time to get physical. By that I mean guys grab her by the scruff of the neck and right over her tail, and make sure she sits down. It sounds worse than it is – believe me. And if you don't believe me, you haven't had a high-intensity and high-energy dog.
Obviously there is there are many ways you can see in your dog how the energy changes. My dog is just an example, and I would say she is quite extreme in some ways.
There are also things she and I never in all our years together, have experienced. For example, none of us have ever been afraid. As a single woman, there are great advantages to walking around with a black German Shepherd in the middle of the night (on the days with, for that part) – it's not a bastard who dares to come near.