It has been a long day – in absurdum, actually. I'd rather not think about how little I've slept since Monday, so I refrain. What I do think is very fun to think about, är att just för stunden har jag en åtta veckor gammal hundvalp som ligger och sover på en filt här i köket. Idag har jag varit till Skåne för att hämta hem min svarta schäfervalp Boyo.
Låt oss först konstatera att Boyo redan har fått sitt första smeknamn. Pip-Larsson. De delar av hemresan han inte ägnade åt att sova, spenderade han i stället med att pipa i varierande tonlägen. Det är tufft att flytta hemifrån och spendera många timmar på olika bussar och tåg, med en helt ny människa man aldrig träffat. Alltså piper man. I alla fall gör man det om man heter Boyo, tydlige. 😀 Kraken. Det är inte lätt att vara liten.
But on that stora hela har det gått över förväntan. He has slept a lot, mostly in my arms. He has peed on the floor of the train three times – partly outside the absorbent pads I had with me. We survived that too, and it was also expected. He has also greeted lots of people, a couple of dogs who also rode the train, he has explored the surroundings – and beep. 😀
So after one very long day, we are now home. We got a ride from the train station by one of my best friends (Mysaks matte – and Mysak, he thought Boyo was disgusting 😀 ), and once at home we were greeted by the Leonberger mix Mozart. Me and Mozart's mother have decided that they will become best friends. Mozart is two months older than Boyo, och dessutom av två större raser (leonberger och berner sennen) – så för tillfället är han ungefär fyra gånger så stor som Boyo. Efter en stunds introduktion började de dock vilja leka med varandra, så jag tror att det kommer att gå jättebra.
För att skvallra lite om Boyos familj; jag träffade båda hans föräldrar. Pappan är ursnygg. Boyos äldre syster likaså. Mamman var också superfin – och hon verkade, under den korta tid jag var där, vara en väldigt duktig och bra mamma till sina valpar. Det är alltid väldigt roligt att se. Men det som var mest framträdande hos alla hundarna var att de var så oerhört kärvänliga. At the, även valparna, ville hälsa och bli klappade, och jag blev grundligt genomluktad – och tuggad på, av småttingarna.
What’s not to like, as well as!?
De närmaste dagarna har vi två stora uppgifter framför oss; dels ska vi börja träna rumsrenhet riktigt jävla hardcore, dels ska vi träffa och befästa de människor och hundar som Boyo kommer att ha tät kontakt med. Namely – framför allt Mozart och Lilo. Men vi kommer också att träffa Mysak igen, och förhoppningsvis också Egon så småningom. Om jag lyckas sova i kapp på något magiskt vis ska vi också ta oss iväg och träffa en annan av mina bästa vänner inom snar framtid.
What is viktigt nu är att miljöträna så mycket som möjligt. I will do what I can for Boyo to experience as much as possible within the next month – it remains to be seen what we manage to achieve. But I will do my best, because I want him to be a sensible and functioning dog in as many environments as possible.
I can not stop being so madly impressed with myself. To go on my own by train and bus to bring home a puppy. Traveling alone with luggage AND a puppy – before it felt a bit like an extremely exciting project, but it went better than expected, actually. But you don't know that beforehand.
It will be so ridiculously interesting to get to know Boyo and see what he is like. Han är bedrövligt söt, och jag lovar att bombardera er med bilder så småningom. Idag blev det ytterst få, eftersom jag glömt att ladda telefonen innan jag åkte, och fick inte med mig laddaren. Men det kommer – fear not.
Boyos första möte med Molly gick för övrigt också över förväntan. Hon tyckte också att han var rätt äcklig, så efter att de nosat på varandra försvann hon till något okänt ställe. Just nu sover Boyo som en stock, så jag tror jag ska smyga iväg och leta rätt på henne och överösa henne med lite kärlek. Efter en superlång dag utan sin matte tror jag att hon vill ha det.
Mer skvaller kommer – stay tuned! ♥