Jag tror att det här är första gången jag faktiskt tycker att Victoria Stilwell har en poäng. Har just tittat på en Youtubevideo från Ivan Balabanov, där han kritiserar henne för en kort reel hon gjort, där hon tar upp hur man använder ordet ”nej” i relation till hundar.
Lite kortfattat säger Stilwell att man inte ska överanvända ordet NEJ, och att allt beror på hur man säger det, bland annat vilket tonfall man har. I detta håller jag faktiskt med – för en gångs skull.
Efter att ha lyssnat på henne och Ivan Balabanov, är det dock en sak jag reagerar på, och det gäller båda två trots att de står på varsin sida av debatten omkring hur man hanterar och tränar hundar.
Det jag tycker att båda parter missar är följande;
En hund förstår inte betydelsen av ordet NEJ, inte automatiskt – det lär vi dem genom upprepad användning, och eventuell konsekvens om/när de inte följer våra instruktioner. Så långt är både Balabanov och Stilwell med. Vad de däremot missar, båda två är att – en hund kanske inte förstår betydelsen av ordet nej, men de förstår avsikten bakom den. Avsikten med ordet nej framför vi bland annat genom tonfall, men också genom kroppsspråk, ansiktsuttryck, ögon och så vidare.
Detta är hundar experter på att läsa, eftersom det är så de själva kommunicerar.
Och det är här det börjar bli lite rörigt, för nu tänker jag ge mig in på fenomenet – alla människor varken bör, kan eller ska ha vilken hundras som helst. För om vi som människa inte kan kommunicera vårt nej, eller vad vi nu vill kommunicera till vår hund, så kommer den inte heller att ta oss på allvar, lyssna, lära, och faktiskt följa våra instruktioner.
Det är skillnad på en arbetande brukshund och en Cavalier King Charles spaniel. Det är skillnad på en arbetande boskapshund och en Golden retriever. Det är skillnad på en Jack russel och en Newfoundland.
Det handlar om vilken mentalitet hunden har. Det handlar lika mycket om vilken mentalitet människan har.
En människa med vekare/mjukare mentalitet kanske inte ska ha en hardcore tysk schäfer uppfödd av Försvarsmakten, därför att de hundarna är extrema i energi, driv, vilja, arbetslust, och de ger inte efter särskilt lätt. De kräver mycket av sin förare, och är man för mjuk i sättet så kommer de att ta över. Inte för att de är ondsinta eller dominanta (går att diskutera), utan för att de genom förarens mjukhet får möjlighet att ta över utrymme att agera utifrån egen vilja, och då gör de det.
På samma sätt kan en människa med väldigt stark mentalitet uppfattas som alltför kraftfull av en hund med mjuk mentalitet. En mjuk hund kan behöva en mjukare hand för att fungera fullt ut. Det är varken konstigt, skamligt eller dåligt – det är bara så det är. Och eftersom alla hundar är individer oavsett ras, så kan det innebära att det finns en hardcore tysk schäfer från Försvarsmakten som är väldigt mjuk, medan det finns en liten, tuff Cavalier King Charles spaniel som har en mentalitet av stål och behöver en lite tuffare människa för att komma till sin rätt.
När det gäller allt detta, är allt – precis allt – relativt.
Och det är detta som jag anser att både Stilwell och Balabanov – och många fler hundtränare som hänger på exempelvis Youtube, missar. De missar att alla inte har samma förmåga som de själva att vara på ett visst sätt för att möta en hund. Särskilt när det gäller de tuffare hundraserna och individerna.
Man kan inte förvänta sig på något som helst vis att en mjuk och timid liten människa som aldrig har haft hund, som aldrig har lärt sig att kräva sitt eget utrymme, som alltid backar inför hot och konflikt, ska kunna hantera en ras/individ som är precis raka motsatsen. Den människan kommer med stor sannolikhet aldrig att kunna producera det trycket som behövs i ett NEJ, att ha ett kraftfullt kroppsspråk på det sätt som kan behövas när man har en hund med tuffare mentalitet.
Det är inte schysst mot varken hund eller människa.
Jag tycker att det är synd att så många hundtränare verkar missa det här fullständigt. Uppenbarligen är det lätt att tro att alla människor fungerar precis som en själv gör, men det funkar inte riktigt så. På samma sätt som hundar är olika, är vi också det – och vice versa.
Så. Även om jag själv tenderar till att luta mer åt Balabanovs håll, trots att jag inte ägnar mig åt traditionell hundträning såsom han och många andra gör, så är jag just idag, utifrån just den här videon, kluven. Jag tycker att båda parter har poänger, men jag tycker att båda parter även missar den största poängen av alla.
Alla hundar är inte likadana. Vissa hundar kräver en starkare människa, medan andra hundar behöver ha en mjukare människa. Det ligger inte några värderingar i det, alla är lika mycket värda. Men för att ge sig själv och den hund man väljer bättre förutsättningar, är det bra att välja utifrån vad som fungerar med den egna mentaliteten. Jag skulle själv, till exempel, aldrig välja en Pitbull, Amstaff, Jack Russel eller annat högenergiskt. Huvaligen. 😱😅🙈
Och vet man inte vad som funkar med en själv – be någon som kan om hjälp. 👍