Jag har ägnat ett par dagar åt att försöka leta rätt på en video med Zak George (som jag verkligen inte gillar), där han tydligen ska ha sagt ”I use aversive control” angående en hund han har hemma just nu. Vet inte om hunden är hans egen, eller någon han tagit på sig att träna….
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att titta på ett par nya serier jag inte sett förut, om hundar med diverse problem, som får hjälp. Båda serierna finns på Disney+, om någon är intresserad. Den ena är Cesar Milan: Better Human, Better Dog, och den andra är Uppdrag: Hund (National Geographic) med Matt Beisner….
Gammalt tjat, jag vet. Men ni får leva med det. 😀 Jag kom nämligen att tänka på en händelse för några år sedan, och det satte igång en tankekedja jag vill skriva ner. Boyo var inte så gammal, och jag hade en bokad tid jag behövde iväg på. Jag fick hjälp av en bekant som…
Nu har vi kommit fram till det riktiga allvaret, när Boyo måste klara av att vara ensam – och tro på fan, det gör han. Med bravur, dessutom. Jag är så stolt över min lillprins, som faktiskt är superduktig. Det krävs fortfarande en viss rutin, och han är lite pipig innan jag gett mig av…
Vi hade ett litet missöde med ensamträningen i fredags (igår, för mig, eftersom klockan är över midnatt och jag inte har gått och lagt mig än). Jag behövde gå till Ica, och frångick den rutin jag använt mig av och som fungerat bra hittills. My mistake.
Nu är det snart dags för allvar – alltså är det dags att höja nivån på ensamträningen med Boyo. Idag har vi en daghund som sover över, och som förmodligen kommer att vara här till och från under min strålningsbehandling. Alltså var det dags att se hur det fungerar att ha dem ensamma tillsammans.
Jag erkänner mig djupt imponerad av min hund. Senast igår tränade vi på att (han skulle) vara ensam igen. Inte på samma sätt som sist, utan lite annorlunda. Jag har, trots att jag för bara drygt två veckor sedan fick min sista cellgiftsbehandling, fått för mig att jag ska döstäda hemma.
Nu har jag gjort min sista cellgiftsbehandling, och första veckan efteråt har passerat. Jag har varit alldeles för trött för att ensamträna med Boyo under veckan som gått, men nu börjar jag så sakteliga pigga på mig – och vi tränar vidare!
Jag är ganska precis mitt emellan min femte och sjätte cellgiftsbehandling, så tillfällena när ensamträningen av Boyo blir av sådär på riktigt är något oregelbundna. Men just nu mår jag rätt bra, och därför tog jag tag i just detta – alldeles nyss, faktiskt.
Jag har ju berättat att jag följer en drös hundtränare, framför allt i USA. Det är superintressant av många skäl, mest för att se och höra om hur de förhåller sig till hundar (eftersom de är just hundtränare pratas det naturligtvis mycket hundträning, vilket inte är vad jag själv primärt ägnar mig åt). Jag har…