Jag har ägnat ett par dagar åt att försöka leta rätt på en video med Zak George (som jag verkligen inte gillar), där han tydligen ska ha sagt ”I use aversive control” angående en hund han har hemma just nu. Vet inte om hunden är hans egen, eller någon han tagit på sig att träna. Såvitt jag förstår det, är det en blandning mellan Malinois och Schäfer.
Efter mycket om och men hittade jag videon där Zak George säger just detta – den finns att se på Instagram, om man är intresserad. Medan jag å ena sidan var mindre imponerad av hans uttalande än jag trodde, så tycker jag ändå att han gjorde rätt bra ifrån sig när han sade att man måste göra skillnad på hantering (management) och träning. Det har han nämligen en poäng i.
Skummade några av de översta kommentarerna till den här videon, och det är därför jag skriver det här inlägget.
En av de största skillnaderna mellan de som ägnar sig åt positiv förstärkning som livsstil när det gäller hundar, och folk som jag, som tycker att den positiva förstärkningen kan vara ett bra verktyg, men – faktiskt bara ETT verktyg, är hur viktigt det här med träning av hund är. För att inte tala om vad man förväntar sig att hunden ska lära sig att förstå, om hur människor fungerar och vad som är gångbart i vår värld.
Människor tänker linjärt. Vi har en plan. Vi lägger upp delmål, och förväntar oss uppnå dem, eller möjligtvis få bakslag och börja om.
Hundar tänker inte så. Hundar fungerar på ett helt annat sätt. De lever här och nu på ett sätt som de flesta av oss bara kan drömma om. De hanterar det de har framför sig, här och nu, och skiter i det som hände för tio sekunder sen, och det som (de inte vet) kommer att hända om tio sekunder, tio minuter, eller kanske rent utav en månad eller ett år. De har ingen plan, de har inga delmål.
De bara är.
Och jag tror att det är här det blir sammandrabbningar mellan de som tycker att positiv förstärkning är guds största gåva till hundar, och de som inte tycker det.
Jag säger inte att hundar inte kan lära sig saker. Jag säger inte heller att man inte bör lära dem. Jag har heller aldrig sagt att positiv förstärkning är dåligt – bara att det inte är det enda verktyget, och att det från mitt perspektiv är naivt att se det som det enda verktyget.
Det jag däremot har väldigt starka åsikter om, är hur så många det är som verkar missa att oavsett om man ägnar sig åt träning eller annan kommunikation med sin hund, så är det ett konstant utbyte av energi, ett konstant avläsande av kroppsspråk, mimik och så vidare. Det går liksom inte att komma ifrån. Och till skillnad från många andra, så anser jag att det är just den kommunikationen som är mest effektiv, om man vill ha en bra relation med sin hund.
I en sådan kommunikation ingår det att visa negativa känslor, för både hund och människa. Hur ska man annars kunna lära sig gränser? Det handlar om respekt för sin partner, vilket i det här fallet är ens hund. Men i stället vägrar vi att lära oss själva och tvingar i stället våra hundar att lära in drösvis med onaturliga beteenden. I min värld är det extremt respektlöst.
Och jag blir faktiskt rätt ledsen när jag ser individer som exempelvis Zak George med den räckvidd han har i sociala medier, som säger sig vara bra på att träna hundar, men inte kan ett skit om hundspråk på en nivå som motsvarar övrig kompetens. Jag tycker att det är obehagligt, och rent olämpligt.
Med det sagt; nu har jag i alla fall sett den här videon där Zak George erkänner att han använt aversiv kontroll över en hund, och att alla hundtränare han känner har fått lov att göra det vid ett eller annat tillfälle.
Nu tänker åtminstone jag lägga det här åt sidan, och återgå till att kommunicera med min egen hund på vårt sätt.