Jag insåg för ett tag sen att det var väldigt länge sen jag bloggade just här. Tänkte att jag skulle ändra lite på det, så det kommer ett inlägg åtminstone ibland. 😀 För tillfället nöjer jag mig med en liten allmän uppdatering om hur vi har det här hemma.
Senaste nytt
Senast jag skrev var i september. Det har faktiskt inte hänt så jättemycket sedan dess. Eller, jo, vad fan – det har det ju visst! 😮 Jag höll faktiskt på att glömma! 😀
Innan jag fick sjukersättning jobbade jag som fotograf. Det tänker jag inte göra igen, men jag har faktiskt haft en fotokurs! Och det var så sjukt jävla askul så jag nästan gick av på mitten. Ni anar inte hur fantastiskt det var att återuppväcka det som är mitt livs största passion – fotografi. Jag älskar och avgudar hundar, men det intresset kommer inte ens i närheten.
I vilket fall. Boyo fick naturligtvis följa med på alla träffar där vi var utomhus (vilket var nästan alla). Han blev givetvis bästis med alla deltagare, som oftast inte hade något emot att han klättrade upp i knät på dem, stod upp och lutade sig mot dem för gos och att beskåda världen, och i största allmänhet vara sitt drygaste, kärlekstörstande jag.
Från min sida kändes det nödvändigt att berätta för deltagarna att min hund är expert på att ljuga. Särskilt när han envisas med att påstå att han minsann aaaaaldrig får någon kärlek hemma. 😀 😀 😀
Med fladdrande tankar – häromdagen skulle jag slänga sopor (faktiskt en gammal öppnad säck med valpfoder som Boyo inte tålde när han var liten), och råkade i samspråk med en snubbe som också höll på att göra sig av med skräp. Han var uppväxt med schäfrar och hade haft själv sen han flyttade hemifrån. Det är nog inte ägnat att förvåna att han och Boyo omedelbart blev superpolare.
Själv fick jag veta att Boyo dels är skitsnygg, dels supertrevlig, dels är bra musklad och på det stora hela en alldeles fantastisk hund.
Det är liksom en sak att veta om allt det här själv. Det är något helt annat att få höra det från någon annan, särskilt en helt ny människa.
Det mest spännande som händer just precis nu, är att med början på tisdag ska jag få min lägenhet renoverad. Det innebär att jag ägnat flera dagar åt att tömma bokhyllor, skjutit möbler, tryckt ihop så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt, och så vidare. Det är onekligen ett projekt, men det kommer att bli bra när det är klart.
Så får man hoppas att framför allt Molly (katten) ger fan i att sätta klorna i de nya tapeterna. Och så hoppas jag också att det kommer att vara torrt ett tag framöver, så att de nya halltapeterna inte blir skitiga av en blöt hund, på en gång. Och jag säger det, trots att jag har valt tapet så att det förhoppningsvis inte syns fullt lika tydligt som på nuvarande tapet.
I och för sig – för runt tre veckor sen eller så, slet Boyo sönder den nosgrimma han ärvt efter Ella. Jag minns inte hur gammal hon var när jag köpte den, men den är nog minst 6 – 7 år gammal. Den har hållit fram tills Boyo såg en katt ute, och tänkte att han skulle jaga den. Då sprack nosgrimman, och jag var väldigt glad att det fanns en säkerhetsflärp som sitter i halsbandet.
Ungefär en vecka senare tog jag med Boyo till Arken Zoo och köpte en ny. Boyo tyckte att han förtjänade en present för att han varit så duktig och stått ut med att prova flera stycken grimmor, så han gick och hämtade ett stort, rosa, prassligt hjärta med en stor, leende mun. Det var liksom bara att köpa och se glad ut, och ta sig för pannan. Stora, häftiga, svarta schäfern med sitt stora, rosa, fluffiga hjärta, liksom. 😀
Det hjärtat har för övrigt redan övergått till ett fodral, inget mer. Det tog kanske tio dagar innan han lyckades öppna någonstans och börja slita ut fluffet däri. Jag upptäckte det tack och lov innan, så jag tömde det åt honom (och förtog troligen mer än 99% av hela nöjet). Han är hård mot sina leksaker ibland, den gode Boyo.
Tur för honom att han är söt. 🙂