Jag har knappt bloggat överhuvudtaget under hösten. I stället har jag ägnat mig åt att återhämta mig, framför allt – faktiskt, efter den utbrändhet jag drabbades av efter alla cancerbehandlingar. Jag har varit utbränd tidigare och är sådär lite löjligt stresskänslig, så jag är inte förvånad. Dock är det drygt. Men – Boyo har hunnit…
Nu har vi kommit fram till det riktiga allvaret, när Boyo måste klara av att vara ensam – och tro på fan, det gör han. Med bravur, dessutom. Jag är så stolt över min lillprins, som faktiskt är superduktig. Det krävs fortfarande en viss rutin, och han är lite pipig innan jag gett mig av…
Nu är det snart dags för allvar – alltså är det dags att höja nivån på ensamträningen med Boyo. Idag har vi en daghund som sover över, och som förmodligen kommer att vara här till och från under min strålningsbehandling. Alltså var det dags att se hur det fungerar att ha dem ensamma tillsammans.
Det var ett tag sen jag skrev här – faktiskt sen jag bloggade, rent generellt. Det har sina rutiga och randiga skäl – som att jag genomgår en cellgiftsbehandling på grund av bröstcancer (som är borta och jag anses som cancerfri – men av ren omtänksamhet får jag genomgå detta ändå), och därför är extremt…
Djur är nog världens bästa läromästare. Jag skulle kunna skriva flera avhandlingar om varför jag tycker så, och varför jag anser att vi människor är planetens mest krävande art. Men det här inlägget ska handla om några saker jag lärt mig om hundar sedan jag tog hem Försvarsmaktens Ella den 29 april 2009.
Jag brukar vara noga med att skriva ett inlägg på mina djurs speciella dagar. Boyo blev två i lördags, och jag har haft fullt upp med att återhämta mig från unghundarna som hänger här i veckorna. Att skriva om mitt födelsedagsbarn föll helt bort, och jag skämt faktiskt litegrand över saken. Men – då skriver…
Idag – eller igår, om man ska vara kinkig med minutrarna, är det på dagen 12 år sedan jag och en av mina bästa vänner åkte till Örebro brukshundsklubb för att hämta hem min första, alldeles egna hundvalp. Jag hade fått äran att bli fodervärd åt en av Försvarsmaktens valpar och det var dags för…
Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte är här med mig. Om tre månader har jag varit utan henne i två år. Två hela år. Idag skulle hon ha fyllt 12, min tant. Min högenergiska, skitdryga, överdrivet positiva och livsälskande hund som blev bästis med alla som ens slängde ett öga åt hennes håll….
Ja! Idag – eller, igår, om man ska vara kinkig – klockan är faktiskt ett på natten.. Men igår var det ett år sedan på dagen sedan jag satte mig på tåget till Malmö för att hämta hem min hundvalp som jag inte träffat. Min åttaveckors Pip-Larsson (första smeknamnet redan på tåget hem) som tyckte…
För ett år sen. För ett år sen fanns hon fortfarande här, min Ella. Med bara timmar kvar tills det var dags, men hon fanns här hos mig. Jag kunde fortfarande inte föreställa mig hur mitt liv skulle se ut utan henne. Det kan jag fortfarande inte, ett år senare, trots att mitt liv numer…