Visst har jag berättat om det som hände nånstans i slutet av januari/början av februari? Att Ella gav mig känslan av att det är dags för henne att lämna mig. Tidsperspektivet hon gav mig då var ungefär sex månader. Sedan dess har jag gått från att oroa mig gråhårig, till att tro att hon kommer att leva i all evighet.

Nu är det dags för ett nytt tidsperspektiv. Vi låg just och gosade en stund på sängen, och jag får känslan av att det är kanske två månader kvar. Tidigare idag kände jag lite på knölarna hon har under spenarna, och jag tycker att de har växt lite. Plus att hon fått en till under spenen ovanför, så nu är det tre stycken i stället för två.

Jag tar inte med henne om jag ska iväg någonstans dit det är längre att gå än hon klarar – inte nu när jag inte har bil längre. Förra veckan var jag iväg längre än hon klarar, och någon sade till mig att det är så märkligt att se mig utan min hund. Det är inte ens i närheten av hur märkligt det är att gå hemifrån utan henne. Tanken på att vara utan henne är mer än jag nästan klarar av.

Två månader. Det är inte lång tid. Jag tror att det kommer att bli kanske när hon har löpt, vilket jag misstänker att hon kommer att göra någonstans under första halvan av juli. Juvertumörer växer tydligen snabbare under löp, men jag vet inte om det är de eller något annat som gör att det tar slut.

Fy fan, jag smäller av. Jag bröt såklart ihop när vi gosade på sängen, varpå Ella, mupphunden, genast flydde fältet som en löning i smör. Hon gillar inte när jag gråter, så jag brukar försöka låta bli. Men det går inte alltid.

Hur ska jag klara mig utan min Ella? Jag fattar på fullt allvar inte hur jag ska klara mig. Hon är mitt ena ben, min ena arm, min ena hjärnhalva, och hela mitt hjärta.

Jag har svårt att skriva färdigt det här inlägget, för jag bara gråter. Och så tänker jag att jag måste få ihop pengar så att det finns när det är dags. Det löser sig på något vis, men det måste göras.

Hur fan ska det här gå? Ett liv utan Ella. Ett årtionde med världens bästa hund. Nästan en fjärdedel av mitt liv.

Mina djur är min närmsta familj. När en av dem försvinner går jag sönder.

 

Hundliv – livsstil

Den 4 juni 2019 förlorade jag Försvarsmaktens Ella till ålderskrämpor och juvertumörer.

 

Den 12 februari 2020 åkte jag till Skåne fram och tillbaka på en dag för att hämta hem min nya hundvalp, Boyo.

 

Följ mig på resan med att uppfostra en valp till en jättehäftig hund!

 

Välkommen!
/Malinka P.

Kommentarer

är avstängda på grund av återkommande spam.

Hundfolk

Detta är personer och/eller organisationer som jobbar på ett sätt som överensstämmer med min egen filosofi om vad som gynnar relationen mellan människa/hund på bästa sätt.

 

Arkiv
Kategorier
Translation

Twitter

Nytt på the Beast | Ett år utan Ella

http://thebeast.se/2020/06/04/ett-ar-utan-ella/

#thebeast #hundliv #hundpsykologi #hundkommunikation #hundarsbeteende #sorgearbete

Ett år utan min hund, och jag kan knappt andas.

Nytt på http://Bipolarblog.se | Sommarvärme

http://bipolarblog.se/2020/06/02/sommarvarme/

#funkpol #svpol #socpol #bippo #bipolar #psykiskohaelsa #vågavägrasommar #sommar2020

Jag är på dåligt humör för att det är alldeles för varmt.

Why a project like Cripple love is necessary.

http://keyoflife.se/2020/05/29/on-disability-and-love/

#keyoflife #staytrue #love #Disability #disabled
#DisabilityRights #Sweden #photography #fotose

Please read. Please consider supporting.

Please share.

Yes! So I've managed to create my first flipbook, and it's bloody brilliant.

http://keyoflife.se/2020/05/24/my-first-flipbook/

Please support future flipbooks by buying this one - thanks! =)

#keyoflife #staytrue #ebooks #flipbooks #personalstory #emotionalabuse #TSWWM

Made my first investment, and am now able to create flipbooks! =)

http://keyoflife.se/2020/05/20/investments-and-ideas/

#keyoflife #staytrue #ebooks #ezine #keyzine #topics #sexwork #swedishmentality