19 kilo, det är vad Boyo vägde i morse när han fick väga sig hos veterinären nu igen. Knappt två kilo har han gått upp sen sist. Helt ok viktuppgång, tycker jag. Om cirka två veckor när vi går nästa gång torde han ju rimligtvis väga runt 21 kilo, om man ska följa viktkurvan. Det är för övrigt mindre än tio kilo till Ellas lägsta vuxenvikt (hon pendlade mellan 27 – 31 under hela sitt vuxna liv), och ungefär sex kilo kvar tills han väger lika mycket som Lilo.
Innan jag ger mig in på det här med planer ska jag bara lite kort sammanfatta Boyos dag. SMHI upplyste om att det skulle bli varmt idag, så jag bestämde mig för att traska iväg till veterinären redan i morse för att undvika att gå i värme. Det blev en rätt lång omväg till vågen, eftersom vi möter Lilo ungefär kvart i sju på morgonen, och veterinären öppnar vid åtta. Men vi gick sakta och vilade lite nånstans mitt i, så det gick bra.
På eftermiddagen hade vi besök, och sånt är ju också både kul och jobbigt för små (hehum) valpar. Därefter lämpade vi av Lilo till hennes matte och övade på att inte rusa ut i hela koppellängden för att busattackera Lilo. Nån timme senare hörde Lilos matte av sig och skulle ut på promenad med sin kompis hundtränaren och hennes hund – ville jag följa med? Ja, jo, om inte Boyo precis hade somnat och jag själv inte varit så trött i fötterna. Vi stannade hemma, men gick ut och mötte dem när de kom tillbaka.
Det slutade med att Lilos matte tog med sig Boyo när de gick ytterligare en kort promenad, och jag stannade kvar och väntade. Boyo hade skött sig bra, och det hade gått bra – så en stor klapp på axeln till både Boyo och Lilos matte.
Sedan gick vi och träffade Mozart, som nu äntligen är fri från sin giardia (skrev jag det igår, månntro?). De lekte loss rätt rejält en stund, men då var klockan relativt sent och det var faktiskt dags att gå in. För ögonblicket ligger Boyo rätt utslagen, vilket är rätt åt honom. 😀 Han har umgåtts med en hel drös hundar idag och fått lära sig massor – då förtjänar man att vara trött. ♥
Planer
Jag har jättemånga planer om lite diverse olika saker. De flesta av dem samlar jag under en paraplydomän – keyoflife.se (engelskspråkig). Ett par av planerna handlar om hundar, och jag tänkte att jag skulle berätta lite om den ena.
En av de återkommande projekt jag tänkte ägna mig åt är att producera någon form av mellanting mellan nyhetsbrev och e-zine (digitalt magazine). Min arbetstanke är att varje nummer ska ha ett tema. Jag tänkte släppa det första numret framåt september eller så, och jag tänkte faktiskt ägna det åt – guess what. HUNDAR! 🙂
Jag har ännu inte lyckats formulera exakt vad temat ska innehålla annat än just hundar. Men efter vad jag själv har funderat över på senaste, så kommer det att handla om förhållningssätt till hund. Hur personer som sysslar med olika hundrelaterade saker ser på hundens uppgift, sin egen relation till hunden, att träna hund – och så vidare. Jag har inte riktigt lyckats hitta en bra formulering för det än, men det kommer.
Jag har i alla fall minst två personer som jag ska träffa och prata med, som har ganska diametralt olika syn på hundar. Åtminstone i hur man tränar och hanterar dem. Jag har rekommenderats en till kategori som jobbar med hund, och jag kan komma på ytterligare några till. Oavsett vilka jag väljer – om jag väljer ut ett par eller kör rätt in i kaklet som somliga uttrycker sig, så tror jag att det kommer att bli vansinnigt intressant.
Nu när jag tänker på det tror jag att jag kanske hittar ett sätt att formulera frågeställningen som hela temat ska gå ut på. Det torde vara uppenbart vid det här laget vad jag anser om köttbullemetoden och att jag har starka åsikter om positiv förstärkning såsom det pratas och skrivs om hos de flesta jag hittat som bedriver hundkurser. Jag har ju också insett att inställningen till detta troligtvis beror på vilken typ av hund man själv är intresserad av, och lever med.
Jag tror att det här första numret kanske (om det här blir rätt formulering) får handla om hur man ser på positiv förstärkning i relation till den typ av hund man har, och hur positiv förstärkning står sig i förhållande till kravställningar – men också till saker som man inte nödvändigtvis tränar med en hund. Till exempel en hund som kräver utrymme på ett sätt som blir obekvämt för människan, eller en unghund som testar gränser in absurdum, eller något annat.
Jag ska klura lite på hur jag ska formulera min frågeställning om det här, för det är inte helt lätt. Men oavsett hur formuleringen kommer att se ut, kommer resultatet att bli skitbra. Jag rekommenderar å det starkaste att kolla in keyoflife.se och följa mig på framför allt Facebook. Då kommer ni att få koll på vad som händer med det här, och när första numret kommer ut.
Vem vet – det kanske blir så att varenda nummer kommer att handla om hundar. 😀 Det vore verkligen inte ägnat att förvåna om det blir så.