tacksamhet
Nu har vi kommit fram till det riktiga allvaret, när Boyo måste klara av att vara ensam – och tro på fan, det gör han. Med bravur, dessutom. Jag är så stolt över min lillprins, som faktiskt är superduktig. Det… Läs mer
Nu är det snart dags för allvar – alltså är det dags att höja nivån på ensamträningen med Boyo. Idag har vi en daghund som sover över, och som förmodligen kommer att vara här till och från under min strålningsbehandling.… Läs mer
Det var ett tag sen jag skrev här – faktiskt sen jag bloggade, rent generellt. Det har sina rutiga och randiga skäl – som att jag genomgår en cellgiftsbehandling på grund av bröstcancer (som är borta och jag anses som… Läs mer
Djur är nog världens bästa läromästare. Jag skulle kunna skriva flera avhandlingar om varför jag tycker så, och varför jag anser att vi människor är planetens mest krävande art. Men det här inlägget ska handla om några saker jag lärt… Läs mer
Jag brukar vara noga med att skriva ett inlägg på mina djurs speciella dagar. Boyo blev två i lördags, och jag har haft fullt upp med att återhämta mig från unghundarna som hänger här i veckorna. Att skriva om mitt… Läs mer
Idag – eller igår, om man ska vara kinkig med minutrarna, är det på dagen 12 år sedan jag och en av mina bästa vänner åkte till Örebro brukshundsklubb för att hämta hem min första, alldeles egna hundvalp. Jag hade… Läs mer
Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte är här med mig. Om tre månader har jag varit utan henne i två år. Två hela år. Idag skulle hon ha fyllt 12, min tant. Min högenergiska, skitdryga, överdrivet positiva och… Läs mer
Ja! Idag – eller, igår, om man ska vara kinkig – klockan är faktiskt ett på natten.. Men igår var det ett år sedan på dagen sedan jag satte mig på tåget till Malmö för att hämta hem min hundvalp… Läs mer
För ett år sen. För ett år sen fanns hon fortfarande här, min Ella. Med bara timmar kvar tills det var dags, men hon fanns här hos mig. Jag kunde fortfarande inte föreställa mig hur mitt liv skulle se ut… Läs mer
I lördags blev han fyra månader, min lillprins. Guldklimpen. Inte för att jag tror att han klär särskilt bra i guld (plus att jag inte är särdeles förtjust i metallen guld), men han är min guldklimp ändå, lillherrn. Kärt barn… Läs mer